Helsingfors (F. Helsinki). 1. Finlands hufvudstad, belägen på en från Helsinge socken långt ut i finska viken skjutande halfö, förut kallad Estnässkatan; 60° 9' 42,6" n. br. och 24° 57' 17" ö. lgd (från Greenw.). Stadsområdet upptager 1,690 har, hvaraf på den egentliga staden inom tullarna komma 485 har. Staden är indelad i 8 stadsdelar och dessa i 158 qvarter. -- Fastigheternas antal var 1880 1,194, bebyggda med 2,752 bonings- och 1,850 uthus m. m., de förra innehållande tills. 24,927 rum med eldstäder. I rundt tal uppskattas de privata fastigheternas värde till 50 mill. och statens fastigheters till 15 mill. kr. Någon uppskattning af kommunens fastigheter är ej gjord. 18,5 proc. af husen voro uppförda af sten, och proportionen ökas oupphörligt, främst derför att annat byggnadsmaterial numera icke får användas i de mera centrala delarna af staden. -- Folkräkningen d. 1 Okt. 1880 gaf till resultat en faktisk folkmängd af 43,142 pers., deraf 22,462 mk. och 20,680 qvk. Till modersmål hade 22,549 svenskan, 14,672 finskan, 4,169 (till öfvervägande del rysk garnison) ryskan o. s. v.; 34,965 pers. bodde inom tullarna. Procenten af de i staden födde var 31,5. Folkmängden utgjorde 1820: 7,021, 1840: 15,479 och 1870: 32,113 pers. -- H. delas i tvänne hälfter af en genomlöpande, bred, med träd planterad promenad, Esplanaden, en af stadens bästa prydnader, hvarest inom kort Runebergs staty skall resas; andra betydande sådana "esplanader" upptagas i den nya, ännu icke fullt genomförda, stadsplanen. Inom den reglerade delen räknas 7 större öppna platser eller torg, af hvilka det anmärkningsvärdaste är Senatstorget, i stadens midt, omgifvet af monumentala byggnader. Gatorna hafva i regeln en bredd af 18--15 m. (Boulevardsgatan 24 m.). -- För sin nya byggnadsplan och den första afgörande gestaltningen af sitt byggnadsväsende har H. i främsta rummet att tacka J. A. Ehrenström, som intill 1825 presiderade i den byggnadskommission, hvilken 1812 nedsattes för den nya hufvudstaden, med särskild hänsyn fäst vid det yppade behofvet af lokaler för de till H. öfverflyttande styrelseverken och andra allmänna institutioner. Han inkallade 1816 från S:t Petersburg den snillrike arkitekten K. L. Engel, ur hvars mästarehand framgått en mängd af de både publika och privata hus, som nu pryda centrum af staden. Bland de förra må uppräknas: Senatshuset (fullbordadt 1822), Universitetets hufvudbyggnad (1832) och bibliotekshus (1836), Stadshuset -- alla dessa belägna vid Senatstorget --, Allmänna sjukhuset, Kejserliga palatset, Generalguvernörshuset, Astronomiska observatorium, kasernerna för finska (gardes-)bataljonen och sjöekipaget. Äfven till nya lutherska kyrkan, Nikolaikyrkan, är projektet uppgjordt af Engel, men sedermera betydligt ändradt och frångånget till skada för verket, så att templet, sådant detsamma efter E:s död tedde sig fulländadt, 1852, lemnar blott en förvirrad föreställning om den ursprungliga idén, der det nu reser sig på en 18 m. öfver hafvet belägen terrass, hvartill en kolossal granittrappa leder upp från Senatstorget. Kyrkan är byggd i korstbrm och renaissancestil, hvilken för öfrigt hos Engel är den förherskande. Af anmärkningsvärdare allmänna byggnader från senare tid nämnas Riddarhuset, i veneziansk stil (af Th. Chiewitz), Nya teatern (Chiewitz & Bénoit), nya ryska katedralen på Skatudden, Studenthuset (H. Dalström), Polytekniska institutets hus (F. A. Sjöström), Bankhuset (Bohnstedt) och Folkbibliotekshuset (Th. Höijer). Under uppförande äro ansenliga kaserner för Nylands värnpligtiga bataljon. -- Hamnarna äro ypperliga. Fartyg af 5 m. djupgående kunna lägga till vid såväl södra hamnens kajer som bryggan vid lastageplatsen, Sörnäs, i norra hamnen, och den väl skyddade redden erbjuder utrymme för hela flottor. Också täflar H. med landets städer om första rummet i afseende å sjöfart och handel. Dess egen handelsflotta är dock ej af betydenhet. Den har efter flere vexlingar åter nedgått till ungefär samma punkt som år 1805 och bestod 1881 af 40 fartyg om 4,298 tons, deraf 24 ångare om 1,533 tons och 730 hästkrafter. 1881 inklarerades 678 fartyg om 150,202 tons (deraf finska 475 om 102,013 tons) och utklarerades 690 fartyg om 150,129 tons (deraf finska 490 om 100,714 tons). -- Tolag utgår till staden med 3 proc. af tullsatsen. -- Värdet af införseln steg 1881 till 26,7 och af utförseln till 5,66 mill. kr. De förnämsta exportartiklar voro trävirke (2,4 mill. kr.), tapeter (1 mill), porsliner och fajanser samt väfnader. Af varuutbytet förmedlade jernvägarna en fjerdedel, räknadt efter värdet. -- 1881 funnos i staden 410 handlande.
Industri. H. är visserligen icke en industristad af rang, men der finnes dock koncentrerad en mera omfattande industri än på någon annan punkt i landet, hvarjämte bör tilläggas, att många af de mest betydande industriella verk i landsorten (t. ex. Tammerfors och Tervakoski pappersbruk, Tammerfors linne- och Forssa bomullsspinneri m. fl.) till hufvudsaklig del drifvas med hufvudstadskapital och hafva sin styrelse i H. Af de ansenligaste sådana verk i H. må nämnas: Osberg & Bades, J. D. Stenberg & söners, Skeppsdockans och Gasverkets mekaniska verkstäder (sammanlagda tillverkningsvärdet för de tre förstnämnda uppgafs 1881 till omkr. 2 1/2 mill. kr.), Tölö sockerbruk (t. v. öfver 2 mill. kr.), Ricks' tapetfabrik (t. v. 1 mill. kr.), Arabia porslinsfabrik (400,000 kr.), H. Borgström & Co:s samt Tollander & Klärichs tobaksfabriker, W. Andstens kakel- och fajansfabrik. -- Bland kreditanstalter märkas
Finlands bank, Föreningsbanken, Nordiska aktiebanken för handel och industri (filial; hufvudkontoret i Viborg), Vasa aktiebanks filialkontor äfvensom Finlands hypoteksförening. En pantlåneinrättning har 1882 stiftats af ett för ändamålet bildadt aktiebolag. Försäkringsväsendet representeras af agenturer för en mängd utländska försäkringsbolag, hvarjämte följande inhemska hafva sin styrelse i H.: Städernas brandstodsbolag (af 1832) för fastigheter, Allmänna brandstodsbolaget för landet (1856) för fast och lös egendom, lifförsäkringsbolaget Kaleva (1874) och brandförsäkringsaktiebolaget Fennia (1882).
Af undervisningsanstalter är främst att märka universitetet (se Helsingfors universitet). Vidare finnas här följande af staten bekostade läroverk: Polytekniska institutet (med 93 studerande, fördelade på 5 fackafdelningar); Normallyceum (afsedt tillika för utbildande af lärare); Reallyceum; Realskola, med 4 klasser; Fruntimmersskola, förenad med en privat pedagogi-klass, alla dessa med svenskt undervisningsspråk och sammanlagdt 836 elever (1881); samt privata läroverk: svenskt lyceum (218 elever); finskt lyceum (228 elever); finsk fruntimmersskola (164); tysk fruntimmersskola (185); särskilda större svenska fruntimmersskolor (tills. 349 elever) och förberedande goss-skolor (105), hvartill ännu komma åtskilliga småskolor för mindre barn. På hösten 1882 öppnades ett nytt privat svenskt lyceum, der språkundervisningen grundas på moderna språk, med framskjutande af latinet till ett högre stadium. -- Folkskoleverket underhålles af kommunen med bidrag af staten. Det omfattar: 4 högre folkskolor, fördelade på 32 afdelningar (20 svenska, 12 finska), hvar och en under sin skilda lärare eller lärarinna; 18 lägre folkskolor (12 svenska, 6 finska), gemensamma för båda könen, samt 3 förberedande folkskolor för försummade äldre barn. I samtliga dessa skolor undervisades (1882) 1,029 flickor och 993 gossar, eller tills. 2,022 barn, deraf 1,309 på svenska och 713 på finska språket. Totala årskostnaden för skolorna, som delvis inrymmas i egna lokaler, uppgick till inemot 80,000 kr. Dessutom finnas ännu 3 dels med donationer, dels på enskild bekostnad underhållna barnskolor. -- För sjukvården finnes främst Allmänna sjukhuset (med, enligt stat, 350 sängar och fördeladt på 6 afdelningar med hvar sin föreståndare, en universitetsprofessor, och assistentläkare samt amanuenser). Till senaste tid hafva alla afdelningar varit sammanförda i två hus, men numera äro patologisk-anatomiska och barnbörds-afdelningarna öfverflyttade till hvar sitt enkom inredda hus, och en särskild kirurgisk klinik torde jämväl komma att i närmaste framtid uppföras. -- I öfrigt finnes ett af staden underhållet sjukhus ("Feberlasarettet"), med 32 sängar, samt, uppburna af enskild välgörenhet, en diakoniss-anstalt och ett "Hem för obotligt sjuke". -- Lappviks dårvårdsanstalt invid staden har plats för 120 patienter. -- Staden aflönar 1 stadssamt 2 distrikts- eller fattigläkare. -- De kommunala räkenskaperna för 1880 upptaga inkomster 2,621,700 kr. och utgifter 2,236,300 kr. Af kommunens medlemmar uttaxerades efter skattören 427,000 kr. Kostnaderna för den ryska militära inqvarteringen utgjorde före 1881 en af budgetens drygaste poster. -- I kyrkligt afseende bildar största delen af stadens lutherska befolkning en enda svensk-finsk församling, som utgör ett imperielt pastorat af 1:sta kl, hörande till H. prosteri och Borgå stift. Frågan om en tudelning efter språkförhållandena af denna ofantliga församling -- 37,721 pers. (1880) -- står sedan länge på dagordningen. Församlingen har 2 kyrkor, och en tredje är afsedd att snart uppföras. Smärre lutherska församlingar äro den tyska församlingen, med egen kyrka (496 pers.), gardesbataljonens (1,383 pers.) och Nylands bataljons församlingar samt estnisk-lettiska församlingen, hvilken sistnämndas medlemmar tillhöra den ryska garnisonen. Till H. pastorat hänföres ock den lilla lutherska församlingen på Sveaborg (432 pers). Den grekisk-ryska församlingen (1,131 pers.) disponerar två kyrkor, och på Sveaborg finnes jämväl en grekisk kyrka för fästningsgarnisonen. Romersk-katolska bekännare, nästan uteslutande tillhörande garnisonen (2,171 pers.), begagna den vid Brunnsparken belägna katolska kyrkan. Mosaiske trosbekännare och muhammedaner (militär) hafva ock sina särskilda andaktsrum. -- H. är säte för Finlands senat, dess centrala ämbetsverk och landtdag samt för Nylands länsstyrelse.
Bland H:s vackra omgifningar nämnas här, ehuru rätteligen ännu hörande till sjelfva staden, Kaisaniemi park, i n. v. kanten af staden, vid Tölöviken, och Brunnsparken, i s. ö., vid öppna hafvet, hvardera försedda med restaurationer. Den förra, anlagd af staden på 1830-talet, innesluter jämväl universitetets botaniska trädgård med dess växthus och bostad för professorn i botanik. Brunnsparken är med stora kostnader samtidigt anlagd af ett aktiebolag, som fortfarande besitter området, hvaraf en betydlig del är arrenderad till platser för en mängd villor. Parken hyser en badoch brunnsinrättning, som eges af bolaget. -- I n. v. om staden, utanför tullarna, ligger, äfvenledes sträckande sig till Tölöviken, den vackra och vidsträckta Tölö park (Djurgården), som för sin uppkomst och sitt förskönande har, liksom Brunnsparken och andra vackra anläggningar i stadens närhet, att tacka en enskild persons (kommerserådet H. Borgström) stora intresse och betydliga penningeuppoffringar. I parken finnes en trädgårdsskola, och på ett högt berg är reservoaren för stadens vattenledning uppmurad. Från samma berg har man den präktigaste utsigt öfver hela den nedanför liggande hafomflutna staden. -- Bland de vackra holmarna och öarna i stadens närhet förtjena särskildt att nämnas Degerö och Turholm, der natur och konst i förening skapat de mest tilltalande taflor. För öfrigt finnas på en sträcka af flere mil längs de vackra inre farlederna både åt öster och vester uppförda sommarbostäder.
Konung Gustaf I:s älsklingsplan att anlägga en stad på Sandhamn, en ö 7 krn. utanför det n. v. H., vardt i utförandet sålunda modifierad, att en stad år 1550 i sjelfva verket
begynte grundas på fasta landet invid Vanda ås utlopp i Södernäsviken, på Helsingefors kungsgårds mark, af borgare från 4 af landets 8 städer, de der dels genom öfvertalningar, dels genom öppet våld förmåddes att i massa hit öfverflytta. Den nya staden, som var afsedd att draga till sig den "profiteliga" rysk-holländska handeln samt utestänga denna från Reval, och hvilken i sådant afseende erhöll stapelrätt och en hop andra förmåner, förkofrades väl i någon mån genom dessa åtgärder, men syntes dock icke lofva att motsvara de vidtgående förhoppningarna. Läget var i många hänseenden ogynsamt; och då detsamma icke häller tillät det önskade befästandet af staden, uppstod redan efter några år fråga om dennas förflyttande till lämpligare plats. Denna fråga erhöll, genom generalguvernören P. Brahes medverkan, sin lösning 1639, då påbud utgick om stadens flyttning till dess nuvarande plats, hvilken flyttning försiggick under 1640-talet. Nya privilegier tillades staden af förmyndareregeringen och bekräftades af drottning Kristina (uti br. af d. 17 Jan. 1651). Likaså fick staden nytt vapen: en båt, stående i en fors, der ofvanpå en förgylld krona i blått fält. -- Bland historiska minnen, förbundna med det gamla H., är att anteckna den landtdag, som af Gustaf II Adolf derstädes hölls 1616, och hvarvid finska ständerna beviljade en gärd till afslutandet af då pågående ryska krig. -- Gammelstaden är fortfarande det gemensamma namnet på en planlös komplex af byggnader från nyare tid, som befinna sig på den förra stadens plats, omkr. 5 km. utom H:s norra tull, hvarest emellertid ringa spår antyda den forna tillvaron af en stad. Det är för öfrigt derifrån våra dagars H. tager vattnet till sin nya vattenledning. Genom flyttningen hade väl staden vunnit ett af de fördelaktigaste lägen med två rymliga och förträffliga, af naturen sjelf skyddade, hamnar, men vidriga yttre förhållanden -- upprepade vådeldar, hungersår, pest och krigsfaror -- afbröto ständigt utvecklingen och hindrade, i förening med andra icke oväsentliga omständigheter, hvarje kraftigare uppblomstring. Två gånger intogs och hölls H. ockuperadt af ryssarna, första gången 1713--21, då det öfvergafs af hela sin vanliga befolkning, och sedermera 1742--43, sedan hela svensk-finska hären d. 23 Aug. 1742 sträckt vapen vid H. Efter den senare ockupationen påbörjades befästandet af höjderna i stadens utkanter, men detta arbete öfvergafs snart, och i stället begyntes 1749 uppförandet af den väldiga Sveaborgs fästning (se d. o.) och Gustafssvärd (se d. o.) på de holmar, som sluta inloppet till hamnarna. Under och i trots af de vexlande öden, som ofvanför antyddes och som beteckna hela tidsskiftet från flyttningen intill ryska eröfringen 1808, hade H. visserligen lyckats bringa sig upp till en af landets främre städer, men var dock ej af större betydenhet, än att det 1805 på en areal af 40 har hyste en befolkning af endast 4,237 pers., hvilket tal år 1810 befanns nedgånget till 3,534. Först sedan H. genom manifest af d. 27 Mars. 1812 bestämts till landets hufvudstad och säte för styrelsen, samt ämbetsverkens öfverflyttning från Åbo inom tio år derefter verkställts äfvensom Åbo akademi, genom brand vorden husvill, 1828 förvärfvats åt H., vidtager en afgörande vändning i stadens utveckling, hvilken sedermera fortgått, visserligen i stillhet, men i oafbrutet raskt tilltagande, så att den kort förut oansenliga köpingen snart i verkligheten vardt hufvudhärden för landets och folkets lif på alla områden.
2. Prosteri af Borgå stift, omfattande 8 kyrkoförsamlingar, med en areal af 2,240 qvkm. och en folkmängd af 75,020 pers. (1880). O. I.