Hemfridsbrott, jur., straffbar kränkning af hemfriden (se d. o.). Dit räknades i äldre tider framför allt det brott, som i de fornsvenska lagarna kallades hemgång (se d. o.), men dessutom äfven annat slags intrång i annans hemvist och derstädes föröfvadt öfvervåld. Stundom förbehölls dock benämningen hemfridsbrott åt de svårare formerna af dessa förbrytelser. Enligt Sveriges nu gällande strafflag begås hemfridsbrott först och främst derigenom att man mot någons vilja intränger i dennes hemvist, vare sig gård, hus eller fartyg, eller vägrar att begifva sig derifrån eller ock insmyger sig dit eller gömmer sig undan derstädes, utan att kunna visa skälig anledning till ett sådant förfarande. Vidare brytes hemfriden genom husransakan af obehörig person eller i olaga ordning. Straffet för dessa fall är böter eller fängelse (begås hemfridsbrott af det förra slaget i uppsåt att våldföra annan, kan dock straffet skärpas till straffarbete). Såsom hemfridsbrott anses det ock, om någon slår in fönster i annans hus eller inkastar sten eller annat i annans gård, hus eller fartyg. Detta är belagdt med böter. Slutligen stadgas det, att, om någon utan sådant hemfridsbrott, som nu blifvit nämndt, gjort våld å annan i hus eller gård, der han hade sitt hemvist eller dit han i fara tagit sin tillflykt, eller å fartyg, antingen han hörde till besättningen eller eljest hade rätt att uppehålla sig der, denna omständighet skall anses såsom försvårande vid straffets bestämmande för våldet. Norges strafflag stadgar dels böter för den, som utan laga rätt tränger sig in i hus, gård eller fartyg, som innehafves af annan, eller qvarstannar derstädes mot innehafvarens vilja, dels fängelse eller böter för den, som antingen nattetid eller genom en till ingång ej ämnad öppning nemligen begifver sig in i annans hus, gård eller fartyg och derstädes döljer sig, utan att dertill finnes skälig anledning. Danmarks strafflag upptager endast oberättigadt inträngande i annans boning och vägran att efter tillsägelse lemna densamma. Straffet derför är böter eller fängelse. I Finland äro stadgandena om hemfridsbrott ännu tämligen ofullständiga, I 1866 års misshandelsförordning stadgas tukthusstraff, fängelse eller böter för den, som misshandlar annan i hans hemvist, samt för den, som, i uppsåt att misshandla annan, intränger eller insmyger sig i hans hemvist eller der gömmer sig undan. Å uppsåtligt dråp i hemgång är ännu stadgandet i Missgerningsbalken af 1734 års lag (förlust af högra handen och
lifvet) tillämpligt. Härjämte gälla ännu de i samma balk meddelade bötesbestämmelser för den, som kastar sten eller annat in i annans hus, gård eller fartyg för att dermed göra skada samt för den, som gör sig skyldig till olaglig husransakan. Men för våldsamt eller hemligt inträngande i annans hemvist utan misshandelsuppsåt och olofligt qvarstannande derstädes saknas ännu straffbestämmelser. I det finska strafflagsförslaget af år 1875 finnas dylika stadganden upptagna. J. H-r.