Sida 514
Hemagoga ...
att vid intrång i hemfriden med våld häfda densamma har ock vunnit större erkännande. I Sverige och Finland är denna rätt visserligen fortfarande mycket snäft begränsad (se Nödvärn), men i allmänhet har den friare uppfattning af nödvärnet, hvilken i senare tider gjort sig gällande, också kommit denna sida af detsamma till godo. Deremot lemna stadgandena om husransakan mångenstädes mycket öfrigt att önska. Särskildt gäller detta Sverige och Finland. Antagligen kommer dock denna brist att fyllas genom den nya processlagstiftriing, som förestår i dessa land. J. H-r.
Hemfridsbrott, jur., straffbar kränkning af hemfriden (se d. o.). Dit räknades i äldre tider framför allt det brott, som i de fornsvenska lagarna kallades hemgång (se d. o.), men dessutom äfven annat slags intrång i annans hemvist och derstädes föröfvadt öfvervåld. Stundom förbehölls dock benämningen hemfridsbrott åt de svårare formerna af dessa förbrytelser. Enligt Sveriges nu gällande strafflag begås hemfridsbrott först och främst derigenom att man mot någons vilja intränger i dennes hemvist, vare sig gård, hus eller fartyg, eller vägrar att begifva sig derifrån eller ock insmyger sig dit eller gömmer sig undan derstädes, utan att kunna visa skälig anledning till ett sådant förfarande. Vidare brytes hemfriden genom husransakan af obehörig person eller i olaga ordning. Straffet för dessa fall är böter eller fängelse (begås hemfridsbrott af det förra slaget i uppsåt att våldföra annan, kan dock straffet skärpas till straffarbete). Såsom hemfridsbrott anses det ock, om någon slår in fönster i annans hus eller inkastar sten eller annat i annans gård, hus eller fartyg. Detta är belagdt med böter. Slutligen stadgas det, att, om någon utan sådant hemfridsbrott, som nu blifvit nämndt, gjort våld å annan i hus eller gård, der han hade sitt hemvist eller dit han i fara tagit sin tillflykt, eller å fartyg, antingen han hörde till besättningen eller eljest hade rätt att uppehålla sig der, denna omständighet skall anses såsom försvårande vid straffets bestämmande för våldet. Norges strafflag stadgar dels böter för den, som utan laga rätt tränger sig in i hus, gård eller fartyg, som innehafves af annan, eller qvarstannar derstädes mot innehafvarens vilja, dels fängelse eller böter för den, som antingen nattetid eller genom en till ingång ej ämnad öppning nemligen begifver sig in i annans hus, gård eller fartyg och derstädes döljer sig, utan att dertill finnes skälig anledning. Danmarks strafflag upptager endast oberättigadt inträngande i annans boning och vägran att efter tillsägelse lemna densamma. Straffet derför är böter eller fängelse. I Finland äro stadgandena om hemfridsbrott ännu tämligen ofullständiga, I 1866 års misshandelsförordning stadgas tukthusstraff, fängelse eller böter för den, som misshandlar annan i hans hemvist, samt för den, som, i uppsåt att misshandla annan, intränger eller insmyger sig i hans hemvist eller der gömmer sig undan. Å uppsåtligt dråp i hemgång är ännu stadgandet i Missgerningsbalken af 1734 års lag (förlust af högra handen och
lifvet) tillämpligt. Härjämte gälla ännu de i samma balk meddelade bötesbestämmelser för den, som kastar sten eller annat in i annans hus, gård eller fartyg för att dermed göra skada samt för den, som gör sig skyldig till olaglig husransakan. Men för våldsamt eller hemligt inträngande i annans hemvist utan misshandelsuppsåt och olofligt qvarstannande derstädes saknas ännu straffbestämmelser. I det finska strafflagsförslaget af år 1875 finnas dylika stadganden upptagna. J. H-r.
Hemföljd (Isl. heimanfylgð, Fornsy. hemfylghþ), jur., de egodelar i jord, hus eller lösören, som af föräldrar gifvas åt son eller dotter vid dessas giftermål, eller då de "utur hus och bo skiljas", eller vid annat tillfälle med vilkor att desamma skola vid ett kommande arfskifte efter hemföljdsgifvare antingen återbäras eller afräknas å hemföljdstagarens arfslott. Ursprungligen menades med hemföljd endast den egendom, som vid giftermål af föräldrarna öfverlemnades åt barnet, i synnerhet dottern, att följa hemifrån. Föräldrarna hafva ej någon skyldighet att gifva hemföljd. Lemnas hemföljd, har derigenom icke hemföljdstagaren erhållit någon verklig eganderätt till de förmögenhetsföremål, som hemföljden omfattar. Han erhåller i allmänhet rätt att bruka och nyttja dem och torde väl äfven vara berättigad att afyttra lösören, men fast egendom måste han bibehålla och "hålla vid makt, som lag säger" och eger endast förfoga öfver afkastningen. Hemföljden är ett slags depositum i hemföljdstagarens hand och kan sålunda lika litet tillgripas för att tillfredsställa dennes gäldenärer som den kan blifva föremål för giftorätt. Hemföljden återgår också, såsom redan sagts, vid hemföljdsgifvarens död till dennes bo. Och äfven i några andra fall kommer en sådan återgång af hemföljd till stånd, nämligen 1) vid hemföljdstagares död, om denne ej lemnat barn efter sig; har deremot hemföljdstagaren barn, så fördelas hemföljden på dessa för att af dem innehafvas under samma vilkor som af den förste hemföljdstagaren; 2) vid hemföljdsgifvarens konkurs. -- På det att man vid hemföljds återgång må kunna veta hvad och huru mycket i hemföljd gifvits, bör hemföljden upptecknas och deri ingående lösören värderas; såsom bevis derpå bör qvittobref gifvas och tagas. Finnes hvarken uppteckning eller qvittobref, skall hemföljd återbäras efter svuren ed. Endast om i hemgift lemnade lösörepersedlar äro sålunda specificerade och finnas oskingrade i hemföljdstagarens bo, återgå de ovilkorligen och utgå med förmånsrätt; i annat fall åtnjutes vid deras återtagande endast oprioriterad borgenärs fordringsrätt för persedlarnas värde vid den tid, då de gåfvos. -- Föräldrarna kunna naturligtvis äfven lemna barnen egodelar utan de med hemföljd förenade återbärningsvilkor; dessa egodelar äro då till full ego lemnade. -- I samma betydelse som hemföljd brukas jämväl uttrycken hemgift och medgift. K. H. B.
Hemförskaffning, en inmönstrad sjömans kostnadsfria hemresa till förhyrningsorten, om han utan sitt eget förvållande nödgats lemna
Källa: Project Runeberg · ·
