Henoch

Henoch (Hebr. Chanókh, invigning) var, enligt slägttaflan i 1 Moseb. 5 kap., Jareds son och Seths ättling i 5:te led. Om honom säges, att han "vandrade med Gud" (v. 22, 24) och att "han var icke mer (att finna), ty Gud hade tagit honom bort" (v. 24). Senare judiska sagor göra honom till en stor siare och profet samt till uppfinnare af bokstafsskrift, räknekonst och astronomi. Man tillskref honom författareskåpet till en apokalyptisk bok, Henochs bok. Denna skrefs sannolikt i Palestina omkr. 100 år f. Kr., gick sedermera förlorad (så när som på några fragment), men återfanns på 1700-talet i Abessinien (af Afrikaresanden J. Bruce) i etiopisk öfversättning. Den har blifvit utgifven af Lawrence (1821), Dillman (1851) m. fl. Boken beskrifver först änglarnas ("väktarnas") fall och skildrar sedan i profetiska syner judafolkets historia, Messias' ankomst och verldsdomen. Läran om själarnas föruttillvaro antages, och Messias framställes såsom existerande i himmelen före sitt inträde i den jordiska verlden. -- Boken citeras i Judas' epistel v. 14, 15.