Henotikon

Henotikon (af Grek. henoun, förena), teol., kallades det edikt, som kejsar Zeno i Konstantinopel utfärdade 482 för att bilägga den monofysitiska striden. Deruti erkännas kyrkomötesbesluten i Nicaea, Konstantinopel och Efesos samt betonas, att Kristus är af samma väsende med fadern till sin gudomlighet och af samma väsende med oss till sin mensklighet, men att han är en och icke två. Uttrycket "två naturer" undvikes omsorgsfullt. Denna tvetydiga formel tillfredsställde hvarken de ortodoxa eller monofysiterna. Som henotikon för en tid blef erkändt inom den grekiska kyrkan, men ända från början förkastades af den romerska (genom ett dekret af påfven Felix III), föranledde det en mångårig schism (484--519) mellan de båda kyrkorna, hvilken bidrog att vidga klyftan mellan dem och i sin mån förberedde den slutliga schismen.