Hiatus (Lat., egentl. klyfta, remna), betecknar i grammatiken sammanträffandet af två vokalljud utan förmedlande konsonant. I många språk, t. ex. grekiskan och latinet, uppfattas hiatus (särdeles under vissa omständigheter) såsom störande för välljudet. Medel till dess undvikande äro, förutom valet af ordställning, dels den föregående vokalens utstötande (se Elision), dels de båda vokalljudens sammandragning, hvilken allt efter de förhållanden, under hvilka den förekommer, kallas kontraktion, krasis l. synizesis. A. M. A.