Hoflidanden, veterinärv., äro ganska allmänna hos hästar och förorsakas oftast genom felaktig afskärning af hofhornet samt af felaktig skoning. Man kan särskilja sådana tillstånd, som bero af inflammation i hof-läderhuden, och dem, som hufvudsakligen bestå i fel hos hofkapseln samt strålen. -- En allmän och utbredd inflammation af hofläderhuden i framhofvarna förekommer icke så sällan och benämnes fång. Sjukdomen uppkommer hastigt och yttrar sig genom tecken af feber samt svårighet att flytta frambenen, hvilka äro ställda framåt och icke lodrätt, hvarjämte bakbenen äfven befinnas flyttade framåt, för att djuret med dem må kunna uppbära så mycket som möjligt af kroppstyngden. Hofvarna kännas varmare än i normalt tillstånd, och vid tryck på främre delen af hornsulan visa djuren mycken smärta. Vid hög grad af ifrågavarande lidande kunna djuren ej stå, och hofkapseln å ena eller båda framfötterna kan genom uppkommen brand i hof-läderhuden affalla. I andra och flertalet fall inträder antingen helsa inom kort tids förlopp, eller ock kommer
hofbenet, derigenom att djuret under sjukdomen företrädesvis stödjer kroppen på bakre delen af framhofvarna, att förändra sin ställning inom hofkapseln, så att dess främre kant kommer att stödja mot hornsulan, hvarigenom denna böjer sig nedåt. Å hofväggen uppstår derjämte en mängd ringformiga upphöjningar. Detta är det stadium af sjukdomen, som man kallar kronisk fång. En deraf lidande häst rör sig alltid med svårighet, i synnerhet på hård eller stenlagd väg. Orsaken till fång anses i allmänhet vara förkylning. Vid behandlingen söker man i början af sjukdomen att minska febern genom att ingifva pulver af kinabark, klorvätesyrad kinin, digitalisblad eller salpeter, blandade med mjöl och vatten till mos, och på hofvarna användas ihållande kalla omslag, eller, om djuret kan hållas upprätt, ställes det med framhofvarna i iskallt vatten under dagarna. Vid kronisk fång måste skoningen utföras med den största omsorg, och ofta är det nödigt att använda s. k. ringskor. Derjämte bör man hålla hornet mjukt genom att låta djuret stå med framhofvarna i vatten några timmar i hvarje vecka.
Inflammation i hof-läderhuden till inskränktare omfång förekommer: då ett eller flere i hofväggen inslagna söm gått för nära intill eller i den s. k. köttväggen (sömtryck och sömstick); då hästen intrampat spikar eller andra spetsiga kroppar i strålen (spiktramp); då djuret med haken å motstående hof slitit loss en del af hofväggens inre och öfre del s. k. (krontramp); då en varbildning uppkommit i hofven och varet utträngt vid kronan af hofven samt der föranledt bildning af en fistel i yttre eller inre sidan af hofven (hofbroskfistel); då en inflammation jämte blödning uppkommit i den del af köttsulan, som betäckes af hornsulans inre och bakre del, emellan inre hofväggen och hörnstöden (s. k. stengalla). Orsaken till sistnämnda lidande är vanligen att af hornet å inre hörnstöden, bakre delen af sulan och bär-randen för mycket blifvit bortskuret vid skoningen. -- Vid sömtryck, sömstick och vid de genom intrampade spikar i strålen uppkomna skador i hofven haltar djuret; hofven är varmare än under normala förhållanden, och vid tryck med en tång ömmar djuret å de ställen, der skadan förefinnes. Behandlingen består uti att aflägsna det söm eller den spik, som föranledt skadan å hofvens inre delar, att utvidga öppningen, genom hvilken någon af nämnda kroppar inträngt i hofven, för att bereda det möjligen deraf uppkommande varet aflopp, samt att förtunna hornet deromkring, så att detta ej genom sitt tryck å det skadade stället må föröka djurets smärta. Under de första dagarna efter skadans uppkomst ställes djuret med den skadade och den motstående hofven i iskallt vatten; men om var uppkommit i hofven, bör i stället ljumt vatten användas. Vid krontramp och hofbroskfistel förtunnas hornet omkring såret, och det senare penslas dagligen med en 5%-lösning af renad karbolsyra i vatten. Vid krontramp bindes hampa omkring hofkronan för att förhindra orenlighet att inkomma i såret, och vid hofbroskfistel erfordras understundom att genom frätmedel utvidga eller att uppskära fistelgången samt att en eller annan gång i veckan i fistelkanalen inspruta starkt adstringerande medel, t. ex. lösning af renad karbolsyra i vatten i förhållandet 1 : 5 à 1 : 10. Derjämte måste hornet å den skadade hofven, såväl vid krontramp som vid hofbroskfistel, hållas mjukt. -- Stengalla igenkännes derpå att en dermed behäftad häst haltar, visar tecken till smärta vid tryck å inre och bakre delen af sulan, vinkeln emellan hörnstöden och hofväggen, på en af framhofvarna, att hornet å detta ställe är blodsprängdt, eller att gråsvart var förekommer mellan hornsulan och köttsulan. Behandlingen består i att fästa en s. k. ringsko under hofven på sådant sätt, att strålen och bär-randen, med undantag af inre och bakre delen af den sistnämnda, komma att hvila emot skon, hvarjämte man håller hofhornet mjukt genom att låta hästen om dagarna stå med framhofvarna i en vattenfylld ho. -- Fel i hofkapselns form uppkomma ofta genom lidanden i fotens inre delar och gifva sig i allmänhet först till känna genom en förändrad form af hofkapseln, vanligen å framhofvarna. Hit höra platthof, fullhof, trånghof, bockhof och skefhof. Behandlingen består i att genom ändamålsenlig skoning söka förminska de ölägenheter för hästars användande, som dessa fel hos hofkapseln medföra.
Fel i strålen utgöras, förutom af ofvannämnda lidanden, som med ett gemensamt namn kallas spiktramp, af strålröta och strålkräfta. Det förra, eller strålröta, yttrar sig i strålhornets sönderfallande, föranledt deraf att hästar under längre tid stå i förruttnad urin, gödsel eller annan orenlighet. För att bota detta fel erfordras att hålla väl rent i spiltorna, flere gånger dagligen skölja hofvens undre yta med vatten, aflägsna det lösa hornet samt dagligen i sprickorna å strålen pensla en lösning af renad karbolsyra i vatten (1: 5 à 1: 10). Strålkräfta består deremot i en nybildningsprocess i köttstrålen och ofta äfven i angränsande delar af köttväggen och köttsulan, som dock endast i ytterst sällsynta fall är verklig kräftnybildning (cancer). Den skiljes från strålröta derigenom att strålhornet är söndersprucket samt delvis bortfallet, och på dessa ställen hafva nybildningarna från köttstrålen nedträngt, hvilka likna en ojämn såryta, betäckt af en grå, ostlik massa. Detta lidande är i åtskilliga fall obotligt och erfordrar i öfrigt en noggrann och långvarig behandling. Det lösa hornet aflägsnas, och å den angripna delen af köttstrålen, köttsulan eller köttväggen penslas adstringerande eller frätande medel (lösning af kopparsulfat i vatten eller renad karbolsyra i vatten, antimonkloridlösning o. d.). Derjämte måste man anbringa ett ihållande tryck på de angripna delarna, antingen genom att gjuta en omedelbart förut af gips med vatten till grötlik konsistens utrörd massa på hofvens nedre yta och hålla upp foten, tills gipsmassan stelnat, eller genom att emellan hofven och skon inskjuta en puta af kautsjuk (en s. k. hof-buffer). -- Å hofkapseln kan dessutom förekomma långsåt gående sprickor i hofväggen intill köttväggen. Detta fel kallas hofspalt och föranleder understundom haltning. Behandlingen består i
att hålla hornet mjukt och förhindra all rörelse emellan hornspaltens kanter, emedan i annat fall den nybildade hofväggen, i mån som den växer ned, klyfver sig i samma riktning som den förut varande hofspalten. För att förhindra rörelsen af hofspaltens kanter bortskäres af bär-randen, å det ställe hvarifrån hofspalten utgår, så mycket horn, att denna del af bär-randen icke hvilar mot skon, och derjämte göres en fåra intill köttväggen tvärs öfver hofspalten samt tätt under hofkronan. Jfr Hof, Hofbeslagskonst. C. A. L.