Holofsin

Holofsin (R. Golovtsjin), ort i Litaven vid Vabis-ån, 35 km. n. v. om Mohilev, bekant genom det mellan svenskar och ryssar der utkämpade slaget, d. 4 Juli 1708. Efter öfvergången af Berezina skyndade Karl XII sjelf fram till H., der ryssarna tagit ställning för att spärra vägen till Mohilev. Karl framkom d. 28 Juni och undersökte ställningen. Genom vägarnas dåliga beskaffenhet fördröjdes marschen, så att de första trupperna anlände först d. 3 Juli. Karl beslöt att anfalla redan följande dag. Ryssarna, 25,000 à 35,000 man (uppgifterna äro olika), stodo under generalerna Sjeremetiev och Mensjikov i en utbredd befäst ställning bakom Vabisån. Deras ställning delades i två delar af en skogsdunge, som sträckte sig ända till ån, och af ett söder om denna beläget moras. Svenskarnas styrka uppgifves olika, från 4,000 till 14,000 man. Under natten till d. 4 lät Karl midt för moraset uppföra ett batteri, hvarifrån artilleriet på morgonen öppnade en liflig eld mot högra flanken af ryssarnas venstra flygel. Under det denna eld pågick, vadade konungen sjelf med en del af infanteriet öfver ån och genom moraset samt framryckte mot samma del af ryssarnas ställning, mot hvilken artilleriet verkat. De svenske soldaternas ammunition hade till stor del blifvit förstörd i moraset och af det starka regnet, men Karl fattade ställningen och gick, utan att skjuta, till anfall med bajonetten. Annat infanteri, som gått öfver ån på iordningställda broar, kom till hjelp, och det ryska infanteriet måste vika. Samtidigt dermed kastades äfven det på ryssarnas venstra flygel stående kavalleriet, efter en ytterst het strid, på flykten af det öfver ån gångna och anfallande svenska kavalleriet. Ryssarnas högra flygel kunde icke understödja den venstra, utan måste utan strid draga sig tillbaka. Svenskarnas anfall var en genombrytning, särdeles väl planlagd och raskt utförd, hvarför slaget vid H. med rätta anses såsom en bland de ärofullaste af Karl XII:s alla segrar; det liknar rätt mycket slaget vid Narva. -- Uppgifterna om förlusterna i slaget äro alltför mycket olika för att förtjena anföras. C. O. N.