Sida 726
Holmgård ...
Holms kloster. Se Munkholmen.
Holmsland, ö i Ringkjöbingfjorden (Danmark), 85 qvkm. Öfver 2,100 innev. Ön är genom broar förenad med fastlandet; och efter indämning af fjordens norra del (Stadilfjorden) hänger den tillsammans med den 40 km. långa raden af flygsandsbankar mellan fjorden och Nordsjön, Holmsland klit, som är en af de förnämsta fiskeplatserna på Jyllands vestkust. E. Ebg.
Holmsryger. Se Rogaland.
Holmström, Israel, skald, föddes i Stockholm, antagligen kort efter 1660, blef student i Upsala 1675 och ingick sedan i kungl. kansliet, der han efter några år befordrades till registrator. H. gjorde sig först känd genom ett sorgetal på vers öfver drottning Ulrika Eleonora (1693), höll 1697 ett dylikt öfver Karl XI samt kort derefter en "solenn oration" med anledning af Karl XII:s kröning. Alla dessa tal finnas tryckta. 1697 (enligt annan uppgift 1701) blef H. generalauditör, åtföljde konung Karl XII ifrån 1700 på dennes fälttåg och säges hafva stått i synnerlig ynnest hos konungen, som han roat med sina glada och qvicka infall. H. befordrades slutligen till krigsråd, men afled snart derefter i Smorgoni i Litaven, d. 24 Febr. 1708. -- H:s skalderykte grundar sig på en del smärre lyriska dikter, hvilka länge cirkulerade i afskrifter, tills en del af Bergius utgafs i "Småsaker till nöje och tidsfördrif' (1756--57); först 1863 utkommo de i P. Hansellis stora samling, del. 6 De äro dock der ingalunda fullständigt utgifna: flere andra uppräknas af Lidén i hans "Historiola", och till dessa kunna läggas: En description öfver den pohlniska nationen (1707) samt många skämtvisor, spridda i handskrifter från samma tid. H. är märklig såsom den svenska vitterhetens mest afgjorde humorist under det karolinska tidehvarfvet. Hans visor, hans suppliker, hans epigram spritta af denna egendomliga qvickhet, denna försonande blick på lifvet, denna lustiga och dock godhjertade lek med allt i verlden, som kännetecknar den äkte humoristen. Han anslog dervid tonarter, hvilka ljödo genom hela det följande århundradet och i Bellman funno sin ojämförligt mest begåfvade tolkare: den folkliga humorns, den bacchanaliska lefnadslustens. I det förra hänseendet må erinras om En fiskarebros-visa, ur hvilken de tre sista stroferna öfvergått till verklig folkvisa, i det senare om En suputs försvar. -rn.
Holmström, Hans Olof, ärkebiskop, född i Ösmo socken, Stockholms län, d. 15 Okt. 1784, blef 1806 filos. magister i Upsala, 1809 teol. kandidat, 1811 docent i latin och 1816 e. o. adjunkt. 1818 flyttade han till Strengnäs såsom gymnasii-adjunkt samt blef 1819 konsistorienotarie, 1823 lektor och 1828 kyrkoherde i Dunker och Lilla Malma församlingar af Strengnäs stift. 1829 befordrades han till domprost i Strengnäs, blef 1830 teol. doktor och utnämndes 1839 till biskop i Strengnäs samt 1852 till ärkebiskop i Upsala och prokansler för universitetet derstädes. 18f53 blef han ledamot af Vetenskapsakademien. Under riksdagarna 1828
--54 var han medlem af presteståndet (1850--51 vice talman, 1854 talman) och en af dess inflytelserikaste män. Död i Upsala d. 27 Aug. 1855. Hans skrifter utgöras af disputationer samt några predikningar och liktal.
Holmström, Karl Ferdinand Alexander, författare, föddes i Stockholm d. 5 Maj 1820, kom tidigt i bokhandel och blef slutligen bokhållare och föreståndare för Lundeqvist & Baumgartens bokhandel och stora lånbibliotek i hufvudstaden. Död å lägenheten Vestervik i Roslagen d. 11 Juli 1858. Redan mycket tidigt uppträdde H. som författare af barnböcker, hvilka mottogos med ganska stort bifall, såsom En tomtegubbes aftonberältelser (1842) m. fl. Med denna art af författareskap fortfor han alltjämt och lemnade äfven novellistiska och versifierade bidrag till tidningar och kalendrar (signaturen "Ferdinand"). Två gånger erhöll han Svenska akademiens mindre pris. Efter hans död samlades det bästa af hvad han skrifvit, under titel: Romantiserade tidsbilder ur fäderneslandets historia (1858) och Skaldeförsök (1859). -rn.
Holmsund, kapellförsamling i Vesterbottens län, Umeå tingslag. 445 innev. (1881). Församlingen tillhör Umeå landsförsamlings pastorat, Hernösands stift, Vesterbottens första kontrakt.
Holmö, kapellförsamling i Vesterbottens län, Umeå tingslag. Arealen 4,387 har. 348 innev. (1881). Kapellet lyder under Säfvar, Hernösands stift. Vesterbottens första kontrakt.
Holoedrisk form (af Grek. holos, hel, och hedra, sida), miner., kallas, i motsats till hemiedrisk form, en fulltaligt utbildad kristallform. P. T. C.
Holofernes var, enligt Judits (apokryfiska) bok, den i Niniveh residerande assyriske konungen Nebukadnesars öfverfältherre och hade af honom fått i uppdrag att underkufva samtliga folken i vestra Asien. Han blef, då han belägrade fästet Bethulia, i judiska landet, dödad af en israelitisk qvinna Judit (se d. o.). H. kan icke vara en historisk person.
Holofsin (R. Golovtsjin), ort i Litaven vid Vabis-ån, 35 km. n. v. om Mohilev, bekant genom det mellan svenskar och ryssar der utkämpade slaget, d. 4 Juli 1708. Efter öfvergången af Berezina skyndade Karl XII sjelf fram till H., der ryssarna tagit ställning för att spärra vägen till Mohilev. Karl framkom d. 28 Juni och undersökte ställningen. Genom vägarnas dåliga beskaffenhet fördröjdes marschen, så att de första trupperna anlände först d. 3 Juli. Karl beslöt att anfalla redan följande dag. Ryssarna, 25,000 à 35,000 man (uppgifterna äro olika), stodo under generalerna Sjeremetiev och Mensjikov i en utbredd befäst ställning bakom Vabisån. Deras ställning delades i två delar af en skogsdunge, som sträckte sig ända till ån, och af ett söder om denna beläget moras. Svenskarnas styrka uppgifves olika, från 4,000 till 14,000 man. Under natten till d. 4 lät Karl midt för moraset uppföra ett batteri, hvarifrån artilleriet på morgonen öppnade en liflig eld mot högra flanken af ryssarnas venstra flygel. Under det denna eld pågick,
Källa: Project Runeberg ·
