Horisontal (se Horisont). 1. H. l. horisontel, parallel med eller sammanfallande med jordytans plan, vinkelrät mot lodlinien, vågrät. Motsats: vertikal. -- Ett föremål säges hafva horisontalt läge, om dess längdriktning är horisontal. -- 2. Horisontal l. kurva kallas inom topografien skärningslinien (a' b' c' d' etc.) emellan markens yta och ett af de vågräta
plan (ab, cd etc.), af hvilka man tänker sig ett berg eller en jordhöjd indelad för att kunna på kartplanet gifva en noggrann bild af dem. Afståndet mellan dessa horisontalers plan bestämmes på grund af kartans skala. Är lodräta afståndet dem emellan öfverallt lika stort, kallas detta horisontaleqvidistans eller, oftare, eqvidistans. H. W. W.