Hypermetropi

Hypermetropi l. hyperopi (af Grek. hyper, öfver, métron, mått, och ops, öga), kir., långsynthet, eller rättare öfversynthet, är ett vanligast medfödt fel hos ögat, beroende derpå att ögats axel är för kort och vanligen hela ögat mindre än normalt. Till följd af detta fel förenas redan de från oändligt långa afstånd kommande, d. v. s. parallella ljusstrålarna icke i ögats botten, på dess näthinna, utan bakom henne. Ännu mindre kunna de strålar, som komma från närmare belägna föremål förenas i ögats botten. Utan anlitande af ackomodationsförmågan (se Ackomodation, 2) kan ett sådant öga ej se någonting tydligt, och behofvet af att under alla förhållanden anstränga ackomodationen medför snart trötthet, värk, s. k. astenopi. Ju äldre man blir, ju mer ackomodationsförmågan aftager, dess mera gör detta brytningsfel besvär, och det är denna omständighet, som man med orätt ansett såsom ett bevis på att felet tilltager med åren. I sjelfva verket gör felet sig endast alltmera gällande. Graden af hypermetropi bestämmes genom det starkaste konvexglas, hvarmed patienterna kunna se i fjärran. Genom detta glas brytas nämligen de parallella strålarna nätt och jämnt så, att de kunna förenas på ögats botten, göras tillräckligt konvergerande derför. Patienter, som lida af långsynthet, böra alltid begagna det passande konvexglaset, äfven för seende på längsta håll. Med tilltagande ålder måste patienterna taga än starkare glas för läsning och annat arbete. I ungdomen är en del af hypermetropien vanligen latent derigenom att ackomodationen aldrig helt och hållet släpper efter, ja hela felet kan i början derigenom undandöljas, men besvärligheterna framträda snart. Det kostar ej sällan mycken strid att öfvertala patienter, synnerligast fruntimmer, att bära konvexglas äfven ute. Rsr.