Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Idiotanstalter

Ämne: Nerv- och sinnessjukdomar · Sjukdomar, anatomi och läkekonst

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 7 (1884), sp. 418–419 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Idiotanstalter, inrättningar för vård och uppfostran af idioter (se Idiot). Den förste idiot, som varit föremål för en metodisk uppfostran, är antagligen "le sauvage de l'Aveyron", en 11-12-årig pojke, som i början af 1800-talet anträffades naken och fullkomligt förvildad i en skog i södra Frankrike. Itard, läkare vid döfstummeinstitutet i Paris, lyckades att på 6 år gifva honom någorlunda hyfsning. En verklig idiotskola för gossar grundades först af d:r Ferrus, vid Bicétre utanför Paris 1828. Efter hans exempel anlades snart i och nära Paris äfven ett par idiotskolor för flickor, hvilkas verksamhet dock småningom aftynade. En af Vallée anlagd privatanstalt i Gentilly (Frankrike) har deremot i många år utöfvat en framgångsrik verksamhet. I Tyskland gjordes de första försöken i denna riktning af Holdenwang, prest i den lilla staden Wildberg i Würtemberg, 1830. År 1844 anlade läkaren Saegert i Eberswalde, nära Berlin, en "Heil- und bildungsanstalt fiir blödsinnige", der barn af båda könen undervisas; och sedan 1858 finnes i Berlin en privatanstalt, som kan anses bildad efter den förra. Dessutom grundades af Kern i Leipzig 1847 en anstalt, som sedan flyttades till Möckern. Ingen har dock så lyckats väcka medmenniskors deltagande för idioternas uppfostran, som den schweiziske läkaren J. Guggenbühl. Hans 1841 nära Interlaken inrättade anstalt Abendberg blef snart ett mönster för en mängd sådana i hela Europa, och man kan säga, att Abendbergs stora rykte verkade på sin tid mer än något annat för att befrämja intresset för idiotsaken. Efter Abenbbergs mönster öppnades den första engelska idiotanstalten af en miss White vid Bath, men den mest betydande idiotskolan i England blef "Surrey asylum for idiots" vid Earlswood, i grefskapet Sussex, med bortåt 600 elever (omkr. två tredjedelar gossar). Första försöket i Sverige gjordes af pastor P. B. J. Glasell i Göteborg, som 1863 öppnade en privat idiotskola på en egendom i skärgården. Hans verk öfvertogs och fortsattes af fröken Emanuela Carlbeck, som 1868 i Sköfde grundlade Sveriges första egentliga uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn. 1870 inrättades i Stockholm af "Föreningen för sinnesslöa barns vård" den andra idiotskolan i riket. För att skaffa skydd, sysselsättning och arbetsförtjenst åt dem, som lemnat sistnämnda skola, inrättades 1878 i dess närhet ett s. k. arbetshem, der under särskild tillsyn och ledning några gossar fått arbeta i flere olika handtverk. Intresset för idiotskolor och idiothem har nu blifvit så allmänt öfver hela riket, att nästan årligen nya sådana anstalter uppstå i de särskilda provinserna, och sedan några år tillbaka har icke blott staten gynnat dem genom rätt frikostiga årliga penningeunderstöd, utan äfven landstingen gifvit dem en kraftig hjelp. Numera finnas idiothem på Johannesberg vid Mariestad, Sofielund vid Strömsholm, i Strengnäs, i Gefle, vid Lilla Mariehof i Östergötland, Malmöhus läns idiotanstalt å Möllevången (vid Lund), Smålands idiothem å Nannylund vid Eksjö, Upsala läns å Rickomberga vid Upsala, mindre anstalter i Karlskrona m. fl. ställen. F. B.