Idiotanstalter

*Idiotanstalter. Den första idiotanstalten i Sverige, hvilken förtjenar detta namn, öppnades d. 1 Sept. 1866 å Nya Varfvet vid Göteborg med 3 elever af fröken Emanuella Carlbeck (född d. 24 Aug. 1829 i Norunga socken, Elfsborgs län), hvilken genom sitt föredöme blifvit epokgörande i vårt land vid behandlingen af sinnesslöa barn. Hennes anstalt flyttades derifrån först till landtstället Kastholmen nära Falköping, derefter till Kultomten nära Sköfde och 1875 till den af henne inköpta landtegendomen Johannesberg nära Mariestad, hvilken hon 1883 skänkte till Skaraborgs läns landsting, ehuru hon fortfarande förestår anstalten, hvilken består af skola, arbetshem och asyl (för obildbara idioter) med sammanlagdt 74 elever (1896). Anstalten åtnjuter i anslag af statsmedel 4,600 kr. »Föreningen för sinnesslöa barns vård» (se d. o. Suppl.) uppehåller skola i Stockholm (sedan 1870), seminarium för utbildande af idiotlärarinnor (sedan 1879), arbetshem för manliga idioter, som genomgått skolan (inrättad 1878 i Stockholm, sedan 1888 vid Rickomberga nära Upsala), samt arbetshem för qvinliga idioter i Stockholm (sedan 1888). Vid 1895 års slut funnos i Sverige 19 uppfostringsanstalter (skolor), nämligen, utom de nämnda vid Johannesberg och i Stockholm, vid Strengnäs sedan 1874 (20 platser), i Gefle (skola för qvinliga elever i staden, 22 platser, och för manliga elever vid Karlsberg, 24 platser), vid Söderköping (32 platser), vid Lund (50 platser), Nannylund vid Eksjö (50 platser), i Örebro (20 platser), vid Karlsro nära Upsala (25 platser), i Hammarby socken i Stockholms län (30 platser), i Karlshamn (20 platser), vid Hessleholm (36 platser), vid Karlstad (40 platser), vid Falun (12 platser), å Stretered vid Kållereds station å Vestkustbanan (45 platser), hvilka alla hafva anslag af statsmedel och landsting, samt följande privatanstalter: Inaberg vid Södertelge (10 platser), Ebenezer vid Bankeryd i Östergötland och idiotanstalten å Sofielund vid Strömsholm. Arbetshemmen voro 6, nämligen de redan nämnda i Stockholm, vid Rickomberga och vid Johannesberg, arbetshemmet för män vid Karlsro, för qvinnor i Gefle och vid Örebro, med sammanlagdt 87 platser. Vårdanstalterna (asylerna) voro 8, näml. Johannesbergs asylafdelning, idiotanstalten på Sofielund (från 1866), idiotasylen vid Sköfde, anstalterna »Hoppet» och »Tillflykten» vid Vilhelmsro nära Jönköping (endast för epileptiska), »Skuggan» vid Trånghalla nära Jönköping, Mariehäll i Sundbyberg (för epileptiska), Högalid vid Mariestad och asylen vid Åhus, med sammanlagdt 132 platser. Af 20 landsting voro till resp. anstalter för år 1896 anvisade sammanlagdt omkr. 66,000 kr. Statens årliga bidrag har vuxit från 2,500 rdr (af 1870 års riksdag beviljadt för 1871) till 150,000 kr. (af 1897 års riksdag beviljadt att utgå såsom förslagsanslag). Från och med 1886 har statsanslaget utgått på ordin. stat. En 1893 tillsatt k. komité ansåg i sitt betänkande af Mars 1894, att undervisningen borde vara obligatorisk för bildbara andesvaga barn liksom för de döfstumma, och att statsanslaget måtte höjas med 250,000 kr., hvartill skulle komma statens bidrag för en gång (1,8 mill. kr.) till bestridande af halfva kostnaden för uppförande af asyler för icke bildbara andesvaga. De officiella siffrorna ang. de andesvagas antal äro mycket ofullständiga. Enligt folkräkningen 1890 skulle det utgöra (säkert för lågt beräknadt) 7,619 (4,365 mankön och 3,254 qvinkön), deraf 1,310 i åldern 7–16 år. — I Norge, hvarest obligatorisk skolundervisning är föreskrifven för andesvaga barn, finnas 3 anstalter för dylika: institutet Lindern för gossar (122 platser) och Thorshaug för flickor (16l platser) i Kristiania (båda grundlagda 1875) samt Sæthres institut vid Bergen för gossar och flickor (125 elever, grundl. 1882), alla privata, men åtnjutande statsbidrag (1893–94 : 114,990 kr.). — I Danmark, der verksamheten för de andesvaga nått en hög utveckling, äro de af staten understödda anstalterna (statsanslaget för 1893 var 260,000 kr.) Gamle Bakkehus vid Köpenhamn, med filial på Ebberödgaard, och de Kellerska anstalterna, hvilkas början kan räknas tillbaka till 1856 och som bestå af en skolafdelning jämte försöksafdelning, 3 asylafdelningar samt 2 arbetsafdelningar. — I Finland finnes endast en uppfostringsanstalt, näml. i Vånå socken, Tavastehus län, hvilken åtnjuter statsanslag.