Ignatii-böna

Ignatii-böna, Faba l. Semen S:ti Ignatii, farmak. med., är namnet på fröna af Strychnos Ignatii Bergius (Ignatia amara L. fil., Ignatiana philippinica Lour.), en stor, klättrande buske som växer å några af de öar, hvilka höra till Bissayas-gruppen bland Filippinerna, samt äfven blifvit införd i Kochinkina. Busken hör till nat. Fam. Loganiaceae Endl. (Strychneae), kl. Pentandria L. Frukten är sferisk eller, ibland, äggformig, af 12-15 cm. längd och 8-10 cm. bredd, inneslutande inom det glatta, spröda skalet ett vexlande antal frön, inbäddade i en gelatinös, svartaktig massa. Fröna, S:t Ignatii-bönor, äro omkr. 2 till 2,5 cm. långa, egentligen af ägglik form, men genom ömsesidigt tryck mot hvarandra mycket oregelbundet försedda med 3-5 plattade ytor och rundade kanter; de hafva ett rätt ansenligt fröärr vid ena änden. I sitt fullkomligt oskadade tillstånd äro dessa frön beklädda med silfverglänsande tilltryckta hår, men de i handeln vanligen förekommande Ignatii-bönorna visa endast den mattgrå, finkorniga ytan af den hornartade fröhvitan Undantagsvis finnas små rester qvar af ett brunaktigt, hårigt fröskal. I dessa bönor finnas stryknin, till 1,5 proc., och brucin, till 0,5 proc., hvaremot i räfkakor strykninhalten uppgår till endast 0,25 eller högst 0,5 proc. Ignatii-bönorna, som förr voro officinella i Sverige, få numera icke användas i stället för räfkaka på grund af sin minst 3 gånger större strykninhalt. Jfr Brucin, Räfkaka, Stryknin. - Om ett alldeles olika slags Ignatii-böna, Fava de S. Ignacio, som erhålles af Feuillea trilobata L., se Feuillea. O. T. S.