Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Inertia

Ämne: Mekanik och maskiner · Fysik, mekanik och instrument

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 7 (1884), sp. 609 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Inertia, Lat, tröghet, kallas i mekaniken och fysiken kropparnas egenskap att icke af sig sjelfva förändra sitt tillstånd af hvila eller rörelse. En kropp, som är i hvila, fortfar dermed, tills en kraft bringar honom i rörelse; och är han en gång försatt i rörelse, fortgår han dermed i rät linie och med oförändrad hastighet, till dess en kraft åstadkommer en förändring i detta hänseende. Denna kraft kan vara attraktion af en främmande kropp, friktion, luftens motstånd o. s. v. Så t. ex skulle jorden fortgå i verldsrymden i rät linie och med konstant hastighet, om icke den attraktion, som solen och andra himmelskroppar utöfva, tvingade henne att afvika från den rätliniga riktningen och i stället beskrifva en kroklinig bana. En afskjuten kula skulle äfven ega en likformig och rätlinig rörelse, om icke tyngdkraften och luftens motstånd vore verksamma. Om en kropp roterar kring en axel, eger hos hvarje dess partikel en sträfvan rum att fortgå i rät linie, och till följd deraf alstras en tryckning utåt i radiens riktning; det är på det sättet, som centrifugalkraften uppstår. G. R. D.