Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Innehafvarepapper

Ämne: Civilrätt: egendom, avtal och förmögenhetsrätt · Rätt, straff och rättsväsen

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 7 (1884), sp. 683–684 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Innehafvarepapper, jur., skriftlig handling, som berättigar innehafvaren till åtnjutande af en viss prestation. Föremålet för prestationen kan vara icke endast betalning af penningar, utan också annat, som innefattar ett visst

förmögenhetsvärde, t. ex. teaterföreställningar (biljetter), middagsspisning (polletter) o. d. Det utmärkande för innehafvarepapperet är att innehafvaren i sin fordringsrätt icke är underkastad andra inskränkningar än den, som den skriftliga handlingen utvisar; hvad den ursprunglige borgenären eller en föregående innehafvare af handlingen aftalat eller uppgjort med gäldenären är för en senare innehafvare utan betydelse, såvida han i god tro, d. v. s. utan kunskap om dessa förändringar af fordringsrätten, blifvit innehafvare af handlingen. För öfverlåtelse fordras icke särskild transport, utan blott öfverlemnande af handlingen, och en senare innehafvare är icke, såsom vid vanlig öfverlåtelse, begränsad till den rätt företrädaren egde. Största användning eger denna form för fordringsbevis vid utfästelser att betala penningar, skuldebref. För att erhålla karakteren af innehafvarepapper kan skuldebref enligt svensk rätt ställas antingen "till innehafvaren" eller "till viss man eller order" (s. k. löpande skuldebref). Under det att skuldebref till "viss man" endast gifver bevis om att utfärdaren en gång erkänt skulden, men icke gifver trygghet för att skulden fortfarande är sådan, som skuldebrefvet angifver (ty rättsförhållandet har kunnat undergå förändring genom aftal, genom qvittning eller betalning m. m., oaktadt sådant icke på skuldebrefvet antecknats), så gifver det löpande skuldebrefvet sin innehafvare rätt att, om han är okunnig om dylika förändringar, icke dess mindre utkräfva fordringen efter förbindelsens lydelse. Har papperet på obehörigt sätt kommit ur rätt egares hand, kan likväl en senare innehafvare, som i god tro bekommit det, göra det gällande; men har utgifvaren blifvit tvungen eller förledd att utgifva förbindelsen, eger denna icke giltighet emot honom, derest han inom fyra veckor efter det tvånget upphörde eller förledandet skedde gjort anmälan derom hos domstol eller öfverexekutor samt inom lika lång tid derefter infört bevis om denna anmälan i allmänna tidningarna (Promulg. lagen till Nya utsökningslagen § 10). I. Afz.