Institut (Lat. institutum, af instituere, inrätta), hvarje med hänsyn till visst ändamål af sed eller stadga bestämd anordning af lefnadsförhållanden; en med afseende derpå inrättad anstalt. I denna senare mening nyttjas ordet företrädesvis för att beteckna vetenskapliga anstalter, i synnerhet sådana, der undervisning meddelas (Karolinska institutet, handels-, skogs-, arbetare-institut o. s. v.). I Frankrike bär den högsta officiella korporationen för vetenskap och konst namnet "Institut de France" (se d. o.). -- Institut har dock äfven en mera vetenskaplig och teknisk betydelse. Under sträfvandet för det ena eller andra af sina syften ledas menniskorna af vissa gemensamma regler, hvilka med ett enhetligt ändamål till utgångs- och föreningspunkt stå i ett inre organiskt och harmoniskt sammanhang. Så talar man om en religiös, en sedlig, en rättslig, en ekonomisk ordning o. s. v. Hvarje sådan ordnings gestalt beror visserligen i mycket på de särskilda tids- och samfundsförhållanden, under hvilka den utbildats. Men å andra sidan för den äfven med sig ett anspråk att den i den del, der den eger tillämpning på de närvarande lefnadsförhållandena, måtte tjena dessa till rättesnöre och att dess regler i hvarje särskildt fall måtte följas. Och från denna ståndpunkt plägar det t. ex. talas om rättsförhållande och rättsfall. Med rättsförhållande förstår man då rättens förverkligande med afseende å ett visst föremål mellan bestämda personer såsom subjekt, med rättsfall åter ett rättsförhållande, som framträder i det verkliga lifvet. I motsats härtill och såsom ett högre, mera omfattande begrepp ställes institut. De skiljaktiga lefnadsförhållanden, under hvilka det hvarje särskild ordning beherskande ändamålet skall förverkligas, medföra nämligen, att detta ter sig i något olika gestalt och visar sig såsom en mängd olika ändamål. Och inbegreppet af alla de till hvart och ett sådant underordnadt ändamål hörande regler bildar ett institut. Rättsinstitut, sjelf således en organisk del af den rättsordning, hvari det ingår, utgör alltså ett särskildt organiskt helt af rättsförhållanden. Såsom rättsliga institut må exempelvis nämnas äktenskap, förmynderskap, sakrätt, aftal o. s. v. Institut kunna för öfrigt vara af större eller mindre omfattning. Sålunda kallas alla de särskilda slagen af aftal, köp, försträckning, lega, lån o. s. v. äfven institut. På grund af den inre öfverensstämmelse, som ytterst finnes mellan alla menniskans förnuftiga ändamål, händer det dessutom ofta, att vid bildandet af de regler, som tillsammans utgöra ett institut, hänsyn tagits icke allenast till ett af dessa ändamål, utan till ett flertal af dem. Och i sådant fall får institutet en blandad natur. Så är äktenskapet både ett rättsligt och religiöst institut samt vexelaftalet såväl ett rättsligt som ett ekonomiskt. A. W.
Nordisk familjebok · första upplagan
Institut
Ämne: Främmande ord och allmänna begrepp · Språk, skrift och grammatik
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 7 (1884), sp. 714–715 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗