Instruktion (se Instruera), anvisning, undervisning, föreskrift. -- Jur., en af vederbörande utfärdad sammanfattning af bestämmelser rörande den verksamhet, som skall af en ämbetsmyndighet utöfvas. Rätten att utfärda instruktioner för statens ämbets- och tjenstemän har, till följd af sitt nära sammanhang med förvaltningen, i Sverige af gammalt ansetts tillkomma konungen, och i 1682 års riksdags af konungen gillade förklaring betonades uttryckligen, "att ingen annan än K. M:t eller den han behagar dertill auktorisera och förordna" eger uppsätta "reglor" för ämbetsmännen. Då emellertid frihetstidens författning (1720 års R. F. § 4) åt riksdagen öfverlemnande jämväl den administrativa lagstiftningen och endast medgaf konungen att med råds rade mellan riksdagarna, då sådant för rikets oundgängliga välfärd behöfdes, provisoriskt utöfva denna lagstiftningsrätt, så voro de instruktioner, som under denna tid af K. M:t utfärdades, i allmänhet antingen af riksens ständer sjelfva "projekterade", eller ock hade ständerna till dem lemnat sitt samtycke. Från 1772 har deremot K. M:t otvifvelaktigt varit befogad att antingen sjelf utfärda instruktioner för statens ämbets- och tjenstemän eller att åt öfverordnade ämbetsmyndigheter öfverlåta denna rätt. 1809 års R. F. häfdar denna regeringsmyndighetens rätt genom § 89 (jämförd med § 47). K. M:t kan utfärda
instruktioner för alla statens ämbetsmyndigheter, dock icke för Högsta domstolen, enär dennes verksamhet är bestämd genom regeringsformen och de såsom allmän lag stiftade stadgar, till hvilka regeringsformen hänvisar. Vid instruktionernas gifvande måste emellertid K. M:t noga se till, att dessa icke innehålla bestämmelser, som strida mot grundlag eller allmän lag; i viss mån begränsas äfven. K. M:ts rätt att utfärda instruktioner af riksdagens statsregleringsmyndighet. Riksdagen eger också att gifva instruktioner och reglementen för sina förtroendemän, revisorerna, justitieombudsmannen samt fullmäktige i Riksbanken och Riksgäldskontoret. Dessa instruktioner måste emellertid af K. M:t gillas, för så vidt de innehålla bestämmelser rörande förhållanden, i hvilkas ordnande K. M:t har att taga del, och de utfärdas af K. M:t, så snart statens ämbetsmyndigheter i någon mån måste ställa sig dem till efterrättelse. Se Förordning, Lagstiftning, Reglemente. K. H. B.