Insubrer

Insubrer (Lat. Insubres), ett keltiskt (galliskt) folk, som antagligen omkr. år 400 f. Kr. invandrade i norra Italien (Gallia transpadana), der de undanträngde umbrerna och intogo staden Melpum, som sedermera under namn af Mediolanum (nu Milano) blef deras hufvudstad. Deras område, der utom Mediolanum äfven städerna Ticinum (nu Pavia), Novaria (nu Novara) och Comum (nu Como) voro belägna, sträckte sig från de Lepontiska alpernas södra sluttningar i nordvest till Po i söder, der bojerna voro deras grannar. Floden Ollius (Oglio) var under sitt nedre lopp deras gräns mot ett annat galliskt folk, cenomanerna, som voro deras nordöstra grannar, bosatta kring städerna Bergomum (nu Bergamo) och Brixia (nu Brescia). Efter bojornas och lingonernas underkufvande (224 f. Kr.) uppsökte de eröfrande romerska vapnen äfven insubrerna. Konsul C. Flaminius, som oförväget inträngt i deras land, råkade dock der i en så betänklig ställning, att han måste afsluta en dagtingan om fritt aftåg. Detta hindrade honom likväl ej att kort derefter från de med romarna förbundne cenomanernas område företaga ett nytt obetänkt infall i insubrernas land, der han då genom sina soldaters tapperhet vann en seger, som sannolikt räddade hans här. Följande år (222 f. Kr.) vann konsul M. Claudius Marcellus en lysande seger öfver insubrerna vid Clastidium, der han med egen hand dödade deras konung Virdumar och hemförde hans rustning såsom segerbyte; och sedan han med konsul Cn. Cornelius Scipio samma år intagit Mediolanum och Comum, underkastade sig äfven insubrerna Roms herravälde. Detta sökte romarna befästa i dessa trakter genom anläggandet af de båda koloniorna Placentia (Piacenza) och Cremona å ömse sidor om Po. -- Hannibals tåg öfver Alperna till norra Italien väckte åter frihetsanden hos de der bosatta galliska folken, och efter det andra puniska krigets slut (201 f. Kr.) hade Rom en hård kamp att kämpa med dem, innan det lyckades att åter böja dem under sitt herskareok. Efter tappra strider måste dock insubrerna, omsider besegrade vid Mincius (Mincio) 197 och Comum 196 f. Kr., åter underkasta sig; och fem år senare nödgades äfven bojerna att dertill beqväma sig, sedan de i en blodig slagtning blifvit besegrade af konsul P. Cornelius Scipio Nasica 192. -- Efter hand blefvo dessa områden fullständigt romaniserade, och "Gallia cisalpina" var under kejsaretiden endast ett geografiskt namn och ett historiskt minne. S. F. H.