Ligurerna (Lat. ligures) voro ett forntida folk, som i äldsta tider synes hafva varit mera utbredt, men historiskt uppträder omkring sjöalperna till Po och Apenninerna. De underkufvades af romarna efter det andra puniska kriget (218--201 f. Kr.). Men till följd af landets bergiga beskaffenhet och folkets krigiska sinnelag försiggick eröfringen endast långsamt och småningom, så att t. o. m. i början af kejsaretiden strider mot dem förekommo. Då Augustus indelade Italien i 11 regioner, blef det förra Ligurien den 9:de, begränsad i v. af Varus, i n. af Po, i ö. af Trebia och Macra. Under Konstantin deremot fick den 11:te regionen (emellan Alperna, Po och Adda) namnet Ligurien. De gamle ligurerna bodde mest i små byar och bergfästen. I landet funnos flere kolonier från Massilia. Bland kustorterna må nämnas Nicaea (Nizza), Herculis Monoeci portus (Monaco), Genua, Albium Intemelium (Ventimiglia). Inne i landet märkas Pollentia, Asta (Asti), Dertona (Tortona) m. fl. R. Tdh.
Nordisk familjebok · första upplagan
Ligurerna
Ämne: Folk och furstar i romersk historia · Romarriket och antikens Rom
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 1274 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗