Intarsia l. intarsiatura, äfven tarsia l. tarsiatura, Ital., ursprungligen benämning på ett särskildt slags italiensk trämosaik, sedermera på italienskt träinläggningsarbete i allmänhet, nyttjas numera ofta för att beteckna träinläggningsarbeten af hvad slag som hälst, således liktydigt jämväl med marketeri (Fr. marqueterie). Konsten, som härstammar från Orienten, var känd i Italien redan på 1200-talet och öfvades företrädesvis inom det venezianska området. De tidigaste mönstren äro i allmänhet geometriska, sammansatta af ungefär lika stora bitar af omvexlande svart och hvitt trä, stundom med elfenben och metall, således ett verkligt mosaik-arbete. Senare förekomma bland mönstren jämväl vaser med blommor, rankor o. d. Tekniken nyttjades till en början blott på smärre föremål: skrin, bordskifvor, stolar o. d., alldeles som de bekanta "pikerade" indiska mosaikarbetena: fodral, småsaker o. dyl. med geometriska mönster i perlemor, trä, metall o. s. v. Efter hand ökas färgernas antal, och mönstren blifva rikare. Perspektiviska byggnadsgrupper äro ett omtyckt motiv; andra hemtas från den öfriga renaissancedekorationen, med dess löpande eller stigande akantusrankor, bladverk och kandelaberformer. Äfven figurdekoration förekommer. Under 1400-talet och 1500-talets början inträffar den italienska intarsiakonstens blomstringsperiod. Den brukades i stor utsträckning, både vid utstyrseln af kyrkliga och verldsliga byggnader, såsom prydnad å bänkar, kistor, panelverk m. m. Flere berömda konstnärsnamn äro kända (Giuliano da Majano, Giovanni da Verona, Damiano da Bergamo), och många intarsia-arbeten finnas i behåll, hvilka utgöra tacksamma motiv för den moderna dekorationskonsten och konstslöjden. Intarsia-arbeten förekomma äfven i de flesta andra land, så t. ex. i Sverige i Kalmar slott, utförda 1560-64 under ledning af tysken Marcus Wulfram och hans lärjunge Urban Schultz. Bland arbeten i offentliga svenska samlingar märkas de med årtalet 1629 daterade samt med Axel Oxenstiernas och hans gemåls vapen och initialer prydda dörrarna från det gamla Oxenstiernagodset Tidö, hvilka f. n. (1883) finnas å Ulriksdal. -- Intarsia-arbetet trängdes för någon tid i bakgrunden af träskulptur och andra prydnadssätt, men framträdde snart å nyo under vexlande former. Ett slags intarsia-arbete är i sjelfva verket den vid 1600-talets slut i Frankrike uppkommande dyrbara Boule-tekniken (se Boule) samt det isynnerhet under 1700-talet blomstrande marketeriarbetet. -- Benämningen intarsia nyttjas äfven om liknande arbetssätt i annat material, t. ex. om inläggning af olika färgade läderbitar, s. k. läder-intarsia, hvilka bilda mönster mot en enfärgad botten o. d., en teknik, hvilken i Stockholm genom bokbinderifirman
Beck & Son nått en hög grad af fulländning, samt om inläggning med färgade halmskifvor, hvilken brukades omkr. slutet af 1600-talet på små fodral, bokpermar o. dyl. Upk.