Interrex

Interrex (plur. interreges), Lat, "mellankonung", i Rom den öfverhetsperson, som tillsvidare och intill dess behörig valförrättning kunde ega rum stod i spetsen för styrelsen, om högsta maktens innehafvare hade afgått, utan att laglig efterträdare fanns att tillgå. Under konungatiden plägade senatens medlemmar efter tur (bestämd genom lott) tjenstgöra såsom "mellankonungar". Efter republikens införande utsågs interrex, i händelse konsulerna afgått utan efterträdare, af patricierna, hvarmed enligt de flestes mening skulle förstås de patriciska ledamöterna af senaten. Det var häfdvunnet, att minst två interreges skulle tjenstgöra -- en hvar i 5 dagars tid --, så att val af nya konsuler icke förrättades af den först utsedde. Stundom följde flere interreges på hvarandra. Man ansåg sig ej kunna undvara en interrex, särskildt på den grund att auspicierna, eller befogenheten att i folkets namn upprätthålla förbindelsen med gudarna, måste fortplantas i oafbruten följd. Deraf kom det sig ock, att ingen annan än en patricier kunde blifva interrex. Efter förlikningen emellan stånden förekom utnämnandet af interrex mycket sällan; man utsåg oftast vid förefallande behof en diktator med uppdrag att förrätta val af konsuler. R. Tdh.