Intervall

Intervall (Lat. intervallum, egentl. afståndet mellan tvänne palissader, af inter, emellan, och vallus, påle), mellanrum, mellantid. -- Musikt., afståndet i "höjd", d. v. s. i svängningstal, mellan tvänne toner. I vår diatoniska skala benämnes såväl detta afstånd sjelf som den högre tonen i sitt förhållande till grundtonen med olika, från latinet hemtade namn, alltefter afståndets storlek, sålunda: prim (c : c = svängningsförhållandet 1 : 1), sekund (c : d = 8 : 9 eller 9 : 10), ters (c : e = 4 : 5), qvart (c : f = 3 : 4), qvint (c : g = 2 : 3), sext (c : a = 3 : 5), septima (c : h = 8 : 15) och oktav c : c¹ = 1 : 2). Prim, qvart, qvint och oktav kallas i denna skala rena; sekund, ters, sext och septima kallas stora, till skilnad från lilla sekunden (c : dess = 15 : 16), tersen (c : ess = 5 : 6), sexten (c : ass = 5 : 8) och septiman (c: b = 9 : 16 eller 5 : 9). Dessutom kunna intervallen ytterligare genom en halftons sänkning blifva förminskade och genom en halftons höjning öfverstigande. Ren qvart, qvint och oktav, stor och liten ters och sext kallas konsonerande, emedan de alla, i högre eller lägre oktavomfång, ingå bland de hörbara aliqvottonerna hos grundtonen; alla andra intervall äro dissonerande. Den s. k. naturliga septiman (4 : 7) kunde dock närmast hafva anspråk på att äfven kallas konsonans och lär nog i framtiden blifva som sådan erkänd. Då intervallen öfverskrida en oktav, kallas de nonar decima, undecima o. s. v., allt med latinska namn, samt följa samma regler som motsvarande steg inom oktaven (sekund, ters, qvart o. s. v.). A. I.