Jäf

Jäf, jur., anmärkning mot ett anspråks riktighet eller mot en persons behörighet att i en viss egenskap uppträda; äfven grund för dylik anmärkning, t. ex. jäf mot fordran i lagsökning eller i konkurs, jäf mot en persons tilltänkta äktenskap med en annan samt domare- och vittnes-jäf. Vigtigast bland jäfven äro de bägge sistnämnda. Domare kan jäfvas, om han är inhabil, d, v. s. icke uppfyllt alla de vilkor, som för utöfning af ämbetet äro föreskrifna, eller om han skäligen kan antagas vara partisk i sitt omdöme i saken, såsom när han står i skyldskåpseller svågerlagsförhållande till endera af parterna, när han med endera har sak anhängig inför rätta eller är parts uppenbare ovän, när han eller hans närmare skyldesmän hafva i saken del eller kunna deraf vänta synnerlig nytta eller skada, när han i annan rätt dömt i saken eller deri vittnat eller varit fullmäktig, eller när han sjelf har en dylik sak vid domstol anhängig. Dessa jäf bör domaren sjelf beakta och sjelfmant träda från domsätet, om han vet, att de förefinnas. -- Vittnesjäfven äro dels sådana, som göra personen obehörig att vittna i allmänhet, dels sådana, som utesluta honom från att vittna i en viss sak. Uteslutna från att vittna i allmänhet äro: minderåriga, d. v. s. de, som icke fyllt 15 år; vansinniga och de, som annars på grund af fel i yttre sinnen äro oförmögna att säkert iakttaga eller återgifva hvad de iakttagit; vanfrejdade, d. v. s. de, som äro förlustige medborgerligt förtroende, emedan de anses sakna den personliga trovärdighet, som gifver en utsaga tillförlitlighet; okristna (med undantag af judar) och de, hvilka tillhöra en sådan lära, som misskänner edens betydelse, emedan i afseende på dem saknas den säkerhet för utsagans pålitlighet, som ligger i dess beedigande. I särskilda fall kan en person uteslutas från att vittna, så snart han af en eller annan anledning kan antagas vara intresserad af att saken får en viss utgång. Vittnesjäf, liksom domare-jäf, äro sålunda skyldskap med part, oafgjord tvist eller ovänskap ined honom, del i saken samt förväntad nytta eller skada af utgången. Men dessutom kunna från vittnesmål uteslutas tjenstehjon i mål, som angår husbonden, på grund af deras beroende ställning, angifvare och utspridare af rykte, emedan en sådan skäligen måste antagas söka genom sitt vittnesmål styrka sitt föregående yttrande, hvilket annars kan ådraga honom straff, samt rättegångsfullmäktig angående sådant, som parten under rättegången meddelat honom, emedan denna ställning kräfver förtroende. Prest får icke uppenbara hvad honom under bikt blifvit förtrodt, och icke häller får annan person inför rätta vittna om hvad honom mellan fyra ögon blifvit angående brottmål meddeladt. I allmänhet eger part ensam anmäla jäf och begära deras tillämpning; vill han uppgifva jäf, står det honom fritt, ehuru domaren ändock eger pröfva huruvida den, som är jäfvig, må höras eller icke. I. Afz.