Jernmedel, med. farm., i allmänhet sådana läkemedel, hvilka innehålla något jernpreparat såsom hufvudsaklig beståndsdel, t. ex. jerndroppar, jernpiller, jernpulver. De många olika jernföreningar (jernsalter), hvilka ingå i sådana farmacevtiska beredningar, benämnas äfven jernmedel. Inom läkekonsten hafva jernmedel l. de s. k. martialia (efter Mars, jernets, krigets gud) sedan gammalt blifvit med framgång använda både mot inre och yttre åkommor. Från faraonernas dagar ända till vår tid hafva jernmedlen behållit sitt höga anseende såsom de kraftigaste och mest oumbärliga läkemedel, hvarför med skäl om dem gäller det latinska ordstäfvet "Nescit artem, qui nescit martem" (Den kan ej läkekonsten, som ej känner jernets nytta). Mest påfallande är jernets kraftiga verkan mot bleksot och blodbrist, i det att de röda blodcellerna, som innehålla bl. a. äfven jern, ökas i antal (och storlek) genom ett metodiskt bruk af jern, vare sig i form af
jernhaltiga mineralvatten (se Jernvatten) eller rent jern (ferrum reductum) i fint pulverformigt tillstånd eller jernsalter. Åtskilliga jernsalter, särdeles klorjern och svafvelsyradt jern, hafva genom sin adstringerande och blodkoagulerande verkan stor användning som blodstillande medel. Jern har äfven, ehuru med mera tvifvelaktig verkan, användts i magnetiseradt tillstånd, såsom magnet i metalloterapien (se d. o.). De skandinaviska farmakopéerna upptaga f. n. (1883) följande jernmedel: jern, metalliskt (pulveriseradt eller reduceradt), jernbromid, jern-jodur och -jodid, jernklorid (jämte flere lösningar deraf), jernoxidhydrat, jernoxidkali (vinsyradt), jernoxidkinin (citronsyradt), jernoxidul (mjölksyrad och svafvelsyrad), jernsalmiak, jernsulfider (svafveljern), jernvatten (pyrofosforsyradt), jernvinsten och jernvitriol. F. B. O. T. S.