Jordartmetaller

Jordartmetaller, kem., en grupp grundämnen, hvilkas oxider erhållit namnet jordarter. Ett gemensamt kännemärke för hit hörande element är att de hafva stor frändskap till syre, hvarför deras oxider icke kunna reduceras med kol, vätgas eller natrium. Deremot kunna metallerna erhållas af kloriderna och natrium. Deras frändskap till svafvel är mycket ringa, så att svafvelföreningarna sönderdelas af vatten, till följd hvaraf hit hörande metallers salter med lösliga svafvelmetaller gifva fällningar af oxidhydrat, under det svafvelvätegas utvecklas. Af jordartmetallerna är endast en, aluminium, ymnigt och allmänt utbredd i naturen; de öfriga förekomma i mer eller mindre sällsynta mineral. De tillhöra ganska olika grupper af grundämnen. Så är beryllium sannolikt ett tvåatomigt grundämne, med oxiden BeO, berylljord. Zirkonium och torium äro fyratomiga, med oxiderna Zr O₂ och Th O₂. De öfriga äro företrädesvis treatomiga element, med oxiderna R₂ O₃ (R = en metall), såsom ytterjord, ytterbinjord, erbinjord, scandinjord, ceroxidul, lantanoxid, didymoxid. Till jordartmetallerna höra de nyligen upptäckta, ännu högst ofullständigt kända decipium, samarium, holmium och tulium. P. T. C.