Junk [djunk] l. Djonk, sjöv., ett klumpigt och fult kinesiskt fartyg, mycket högt för och akter samt liksom tvärt afskuret, flatbottnadt och utan köl, hvarför rodret, som löper i en ränna och
fasthålles af tåg, kan sänkas nedom bottnen, då vattendjupet så tillåter. Akterut finnas hytter för befälet och de flesta af besättningen samt äfven en för den oumbärlige afguden. Vanligtvis har junken två stora master och en liten
längst akterut, hvilken senare, liksom junkens lilla bogspröt, står på sidan om fartygets midtlinie. På dessa föras tunga fyrkantiga segel af mattor, utspända genom flere horisontala bamburör, hvart och ett fäst till en ring, som löper på masten, då seglet sättes och bergas. Utombords på hvardera sidan hänger ett ankare af något tungt träslag, och i närheten deraf sitta stora ögon, som antagas skola visa vägen. Fartyget är utombords mycket utsiradt i prålande färger, med målade kanonportar, ur hvilka stundom en och annan kanon tittar ut. Att junkerna ej äro så dåliga seglare och sjöfartyg, som man vid första påseendet kan vara benägen att tro, framgår deraf att de understundom utsträcka sina resor ända till Europa, dit den första kinesiska junken, benämnd "Keying", anlände 1848. Med anledning deraf slogs en medalj, enligt hvars inskription fartygets längd var 160 eng. fot (48,7 m.), bredd 33 (10 m.) och djupet i rummet 16 (4,87 m.) samt dess drägtighet 800 tons. Stormasten, af trä, var 90 fot (27,4 m.) lång, och storseglet (af mattor) vägde nära 9 tons samt rodret 7 tons. Från Boston (Amerika), der fartyget anlöpte, till Jersey (i Kanalen) åtgick blott 21 dagar, som för ett seglande fartyg, äfven i våra dagar, anses vara en tämligen snabb resa. Jfr Casco. R. N.