Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Junker

Ämne: Ämbets- och tjänstemannatitlar · Titlar och ämbeten

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 7 (1884), sp. 1448 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Junker (T. och Sv., af Fornht. jungherro, Fornsv. junkhaerra) betyder ursprungligen "ung herre" samt nyttjades fordom som titel för unga prinsar och andra högtförnäme män. I Tyskland betecknar ordet numera en med annan titel ej försedd ung man af adel, i synnerhet af den lägre (landt-) adeln, och nyttjas äfven föraktligt eller på skämt om en ung person, som ej eger annan förtjenst än bördens, eller t. o. m. liktydigt med "munsjör", "gynnare". Endast i denna sistnämnd a betydelse förekommer ordet junker nu i svenskan, som för detsamma jämväl eger en utvidgad form: junkare, i bl. a. hoftitlarna kammarjunkare och hofjunkare, de militära graderna fanjunkare, styckjunkare och flaggjunkare samt det skämtsamma landtjunkare. -- I flere tyska arméer betydde junker förr detsamma som officersaspirant och brukas i denna betydelse ännu i Ryssland, der de undervisningsanstalter, som motsvara de tyska "kriegsschulen", kallas junkerskolor. I Preussen slutligen är junker en hånfull benämning på medlem af det reaktionära adelspartiet l. det s. k. junkerpartei, som på 1850-talet hade makten.