Justinus, östromerske kejsare. 1. J. I, illyrisk bondson, kom såsom yngling till Konstantinopel och inträdde i den kejserliga lifvakten, hvars öfverbefälhafvare han slutligen blef. Efter kejsar Anastatius' död utropades J. 518 till hans efterträdare, men var till följd af sin fullkomliga brist på bildning mindre vuxen denna plats. Hvad godt, som under hans regering uträttades, är derför mest att tillskrifva hans qvestor Proclus och hans systerson Justinianus, hvilken han adopterade och fyra månader före sin död, 527, antog till medregent. -- 2. J. II, systerson till Justinianus och gift med en systerdotter till dennes gemål Teodora, efterträdde 565 sin morbroder på tronen och sökte genom att uppoffra dennes tjenare blidka folkets missnöje öfver den tunga beskattning, som medföljt den föregående kraftfulla styrelsen. J. lyckades visserligen stilla de religiösa strider, som uppväckts af en hans frände, men förde i öfrigt en olycklig regering: undersåtarna klagade öfver hårda skattebördor, perserna inträngde i riket, Italien gick förloradt till langobarderna och slaverna härjade Grekland. Sjelf sjuklig, tog han 574 den ädle Tiberius till medkejsare och öfverlät åt denne hela regeringsbördan. Död 578.
Nordisk familjebok · första upplagan
Justinus
Ämne: Östromerska kejsare och bysantinsk historia · Romarriket och antikens Rom
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 7 (1884), sp. 1483 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗