Kalium

Kalium, kem., metall, som i naturen finnes tämligen allmänt, i förening dels med syre, dels med klor. Klorkalium förekommer i hafsvatten och i bergsaltslagren vid Stassfurt (s. om Magdeburg) dels enbart (sylvin), dels i förening med klormagnesium (carnallit). I förening med syre ingår kalium såsom kiselsyradt salt i många mineral, såsom fältspat, glimmer m. fl., såsom svafvelsyradt salt i kainit, alun m. fl. Kaliumsalter förekomma såsom normala beståndsdelar i växters och djurs safter, i förra fallet företrädesvis salter med organiska syror, i senare fallet salter med klorvätesyra, fosforsyra och vissa organiska syror. Den efter växters förbränning qvarblifvande askan innehåller kolsyradt salt (karbonat), uppkommet derigenom att de växtsyrade salterna vid förbränningen förvandlats till kolsyradt salt. -- Kaliummetallen framställdes först 1807 af Davy genom elektrisk sönderdelning af hydratet, men beredes numera genom upphettning af kaliumkarbonat och kol till hvitglödgningshetta i destillationskärl af smidesjern, försedda med förlag, i hvilka kaliumångorna kunna förtätas. -- Kalium är en silfverhvit metall af 0,875 egentl. vigt, vid 0° spröd, vid vanlig temperatur smidig och mjuk. Det smälter vid 62°, kokar vid 720°--730° och förvandlas då i grön gas. Metallen förlorar i luften ögonblickligen sin glans och öfverdrager sig med en hinna af hydrat, hvarför man måste förvara den i bergolja. Vatten sönderdelas af kalium med stor liflighet och under utveckling af så intensiv hetta, att vätgasen tänder sig och brinner med en af kaliumångor violett färgad låga. Kalium, hvars atomvigt är 39,12 och tecknas K, hör till de enatomiga metallerna. Kloriden, K Cl, är ett färglöst salt, som är vida lättlösligare än koksalt; jodiden, KJ, l. jodkalium nyttjas i medicin; cyaniden, K CN, är cyankalium (se d. o.). Med syre ger kalium oxiden K₂ O, kallad kali (se d. o.), hvars hydrat, K OH, äfvenledes benämnes kali eller kaustikt kali, och dessutom flere superoxider. Svafvelkalium, K₂ S, erhålles genom glödgning af kaliumsulfat med kol och är en röd kristallinisk massa, som löses i vatten, hvarvid en sönderdelning inträffar, så att kalihydrat och kaliumsulfhydrat, K S H, uppstå. Ett annat svafvelkalium, K₂ S₅, ingår i svafvellefver. P. T. C.