Kalk (af Lat. calix, bägare, pokal) begagnas i det nytestamentliga och kyrkliga språket metonymiskt i stället för det i bägaren befintliga vinet. Mot medeltidens slut vardt det lekmän vägradt att åtnjuta kalken i nattvarden, hvilket förbud gaf upphof till utraqvisternas l. kalixtinernas sekt (se Husiter ). P. F.
Blasiiholms-kyrkan en å Blasiiholmen belägen luthersk kyrka utan territorialförsamling. Hon byggdes 1865--67 efter ritning af ar… Kyrkotukt kallas kyrkans öfvervakande af hennes medlemmars tro och lefnad. Dit höra de olika grader af bestraffningar, … Eulogi (af Grek. evlogia, beröm; välsignelse), den kyrkliga välsignelse, som presten uttalar öfver församlingen elle… Högkor byggnadsk., kallas i större medeltidskyrkor den östligast belägna, för det högre presterskapet afsedda delen … Sockenband föreningsbandet mellan en lagbestämd svensk luthersk kyrkoförsamlings medlemmar, hvilket består uti gemensam … Kasualtal kasualpredikningar, kyrkliga tal, som anknyta sig till vissa betydelsefulla tillfällen (Lat. casus) i en ensk… Klockare (i svensk kyrklig medeltidslatin aedituus, d. v. s. kyrkvaktare), en kyrkobetjent med mångfaldiga och olikart… Kyrkoböcker kallas de af presterskapet förda, handskrifna anteckningar öfver församlingsmedlemmarna och församlingarnas a…
Alla artiklar i ämnet →
Samma uppslagsord
Kalk (Lat. calx), kem., oxiden till metallen kalcium, sammansatt enligt formeln Ca O, erhålles genom glödgning af karbonatet (det kolsyrade saltet), som … band 8, sp. 67 Kalk bot. Se Blomkalk . band 8, sp. 68