Kalomel

Kalomel (af Grek. kalos, vacker, och melas, svart, med hänsyn dertill att kalomel färgas svart af alkalier). 1. Kem. K. l. qvicksilfver-klorur, Hg₂ Cl₂, framställes på torra eller våta vägen, i förra fallet genom sublimering af en finrifven blandning af qvicksilfverklorid och qvicksilfver eller af qvicksilfversulfat och koksalt, i senare fallet genom fällning af qvicksilfvernitrat med koksalt. I förra fallet bildar K. hvita, tunga kristaller eller kristallskorpor, som vanligen innehålla smärre mängder qvicksilfverklorid (sublimat), i senare fallet en fint fördelad, hvit fällning, som är alldeles olöslig i kallt vatten, men af kokande vatten till ringa mängd sönderdelas i qvicksilfver och qvicksilfverklorur. Äfven i solljus inträffar en dylik, om ock ringa, sönderdelning, likaledes vid inverkan af koksalt eller salmiaklösning i lindrig värme. -- 2. Med. farmak. I Svenska farmakopéns sista upplaga föreskrifves Chloretum hydrargyrosum praecipitatum, eller "på våta vägen beredd", d. v. s. "fälld" qvicksilfverklorur. I första upplagan af Ph. suec. deremot föreskrefs den genom sublimering af qvicksilfverklorid tillsammans med metalliskt qvicksilfver erhållna kloruren. Det var egentligen denna "på den torra vägen" framställda klorförening, som kallades kalomel eller Mercurius dulcis samt för öfrigt burit en mängd olika namn, t. ex. Aqvila alba, Panacea mercurialis, Manna metallorum och Draco mitigatus, förutom nyare kemisk-farmacevtiska benämningar. Man kallar nu vanligen äfven den officinella fällda qvicksilfverkloruren kalomel. -- Detta medel synes redan på 1500-talet haft användning inom läkekonsten. Man antager, att detsamma, infördt i magsäcken och tarmkanalen, till en del ingår föreningar med der befintliga albuminhaltiga ämnen, hvilka föreningar äro lösliga och således kunna uppsugas genom lymfkärlen och upptagas i blodet. På denna väg åstadkommer kalomel hastigt en allmän verkan å organismen och framkallar hastigare än de flesta andra qvicksilfvermedel spottflytning ("salivation"). Den större delen af det intagna medlet torde dock verka mera omedelbart å tarmkanalens slemhinna och från densamma föranleda en ökad sekretion, hvarjämte man antager, att äfven lefverns afsöndring af galla ökas. Derigenom förorsakas en upplösning af tarmkanalens innehåll, hvaraf följa tunna uttömningar. Dessa hafva en grönaktig färg, säkerligen förorsakad genom närvaro af en större mängd galla, men möjligen till någon del äfven genom det svafvelqvicksilfver i mycket fint fördeladt tillstånd, hvartill kloruren omsättes i tarmkanalens nedersta del. Fullkomligt afgjordt är icke detta förhållande, ty några fysiologer påstå, stödda af sina försök på hundar med gallfistlar, att gallafsöndringen icke ökas genom användning af kalomel. Genom måttliga, ofta upprepade doser framträda säkrast såväl de allmänna verkningarna som de egendomliga "kalomelsöppningarna", hvilka utmärka sig genom sin gröna, ibland alldeles gräsgröna färg samt sin tunna vattenaktiga beskaffenhet eller egendomligt flockiga, likasom "skurna", utseende. En stor dos kalomel, gifven för en gång, framkallar likaledes vattentunna uttömningar, men dessa äro mera sällan grönaktiga. Förr var kalomel ett ytterst vigtigt och ofta anlitadt medel, i synnerhet i inflammatoriska sjukdomar. Det var nästan en samvetssak att i dylika fall gifva kalomel, och genom detta missbruk förorsakades ofta en helt annan utgång af sjukdomen än den man önskade, t. ex. i maginflammation (bukhinneinflammation, peritonitis). Numera är bruket af kalomel mycket inskränkt; det nyttjas nästan uteslutande som ett kraftigt, men ändock vanligen ganska smärtfritt verkande laxermedel, t. ex. vid hjernaffektioner, i dos af 50--60 cg. åt fullvuxna samt 5--6 cg. åt späda barn, ofta med tillsats af opium (resp. 1--1,5 cg. och 1--5 mg.), för att förekomma den benägenhet till kräkning, som kalomel gerna föranleder. Utvärtes användes pulver af kalomel till inblåsning i ögonen mot fläckar å hornhinnan och någon gång (blandad med andra ämnen) till "snusning" mot kronisk snufva. Såsom medel mot syfilis användes kalomel ej mera. 1. P. T. C. 2. O. T. S.