Kanonmetall

Kanonmetall l. kanonbrons kallas en legering af vanligtvis 88--92 proc. koppar på 12--8 proc. tenn. Genom tillsats af mera tenn blir bronsen visserligen hårdare, men på samma gång sprödare. Den har stor tänjbarhet och erbjuder nästan obegränsad säkerhet mot plötslig sprängning, men är föga lämplig i synnerhet vid gröfre pjeser, emedan den ej kan motstå ett större gastryck utan att utvidga sig. Den är dessutom för mjuk för att motstå projektilens nötning äfvensom ganska dyr, något som dock förringas af möjligheten att kunna omgjuta obrukbara pjeser. Bronsens ringa spänstighet sökte Künzel (i Liége) öka genom tillsats af ända till 0,75 proc. fosfor. Nämnda fosforbrons blir visserligen hårdare och mera homogen än den vanliga bronsen, men deremot mera emottaglig för urbränningar af krutgasen. En ny epok har begynt för bronsen genom österrikiske generalen Uchatius' upptäckt af den s. k. stålbronsen. Han göt kanoner med 8 proc. tenn och 92 proc. koppar uti jernform med en kärna af smidd koppar. Genom formens och kärnans stora värmeledningsförmåga erhöll han en hastig afkylning af godset, hvarefter, sedan kärnan blifvit borttagen och loppet ursvarfvadt till en kaliber, som var mindre än det normala loppet, godset sammanpressades genom hydrauliskt tryck på en serie cylindriska stålkolfvar af allt större och större diametrar. Bronsens fysiska egenskaper förbättrades derigenom, så att den i vissa fall blef fullt jämförlig med Krupps prima kanonstål. H. W. W.