Kaolin (namnet af kinesiskt ursprung), miner., en af vattenhaltigt aluminiuinsilikat sammansatt förvittringsprodukt af fältspat-arter, d. v. s. en lera, som utmärkes genom frånvaro eller ringa halt af jern, kalk och alkalier, till följd hvaraf den är eldfast och efter bränning hvit eller i det närmaste hvit. Kaolin anträffas vid Aue och Meissen i Sachsen, i Limoges, i Cornwall, på Bornholm, i Kina o. s. v. I Sverige, finnas smärre mängder kaolin i den förvittrade gneis, som betäckes af Lugnås sandsten i Vestergötland, samt rikligare tillgångar vid Hultebo i Skinskattebergs socken. Kaolinet nyttjas till porslin. P. T. C.