Kapitulation (Fr. capitulation). 1. Den handling, hvarigenom en fästning eller en truppstyrka öfverlemnäs till fienden. Ordet kommer deraf att öfverlemningsfördraget är indeladt i artiklar (Lat. capitula). Se Dagtingan. -- 2. Det aftal, som den nyvärfvade soldaten ingår att tjena en viss tid. Öfverenskommelsen härom upptecknas på en s. k. kapitulationssedel, på hvilken äfven städjans belopp antecknas. Om efter tilländagången kapitulationstid öfverenskommelsen förnyas, kallas detta rekapitulation. I tyska armén betecknar kapitulation qvarstannande i tjenst utöfver den tvungna tjenstetiden; det manskap, som kommer i åtnjutande deraf, benämnes kapitulanter. -- Kapitulera. 1. Öfverlemna en fästning eller en truppstyrka till
fienden; dagtinga; gifva sig. -- 2. Taga värfning. C. O. N.