Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Kärl

Ämne: Anatomi och vävnadslära · Sjukdomar, anatomi och läkekonst

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 381–382 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Kärl. 1. Anat., de slutna rör, i hvilka vissa organismernas vätskor strömma. Hos djuren och menniskan äro dessa vätskor blod och lymfa (hvadan man skiljer mellan blodkärl och lymfkärl). Dessa kärls väggar bestå alltid af epitel (endotel), men vanligen derjämte af bindväf och elastisk väf samt af muskelväf med tillhörande nerver, på olika sätt kombinerade. Kärlen äro följaktligen alla tänjbara, ofta äfven elastiska och kontraktila, i en stor afdelning (kapillärerna) äfven lätt genomträngliga för vätskor och gaser. Se vidare Kärlsystem. -- 2. Bot. Hos en växt uppstå kärl derigenom att mellanväggarna mellan ett antal långsträckta, i längdrader (öfver hvarandra i längdriktning) ställda celler helt och hållet eller delvis upplösas (resorberas). Sålunda uppkomma långa, i båda ändarna slutna rör eller kanaler, hvilka tjena till att leda saft eller näringsvätska eller innehålla luft. Man skiljer således mellan två slag af kärl: luftförande och saftförande. De luftförande (egentligen "döda") kärlen finnas hos alla fanerogamer samt hos högre kryptogamer (ormbunkar, lycopodiacéer och eqvisetacéer). Sådana kärl äro alltid enkla, utan grenar, med ganska betydlig ihålighet. Väggarna äro vedvandlade; och genom aflagringar af olika anordning å kärlväggens insida erhålla dessa kärl ett olika utseende, hvarför man skiljer mellan spiralkärl, ringkärl, trappkärl, nätkärl och porkärl. Under växternas "safning" (förnämligast om våren), då saftuppstigningen är mycket liflig, kan det finnas saft äfven i dessa kärl (dock ofta med luftblåsor); men annars innehålla de luft och göra antagligen tjenst såsom ledare af luft inom vedlagren. -- Saftförande kärl förekomma af två slag: silrör och mjölksaftkärl. Silrören ("baströr") äro en väsentlig del af kärlknippenas bastlager och finnas hos samma slags växter, som hafva de luftförande kärlen. Deras sidoväggar (af ren cellulosa) äro tunna och ofta porösa, mellanväggarna genomborrade af en mängd fina hål. Silrören äro vigtiga för växtlifvet, såsom vägar för saftströmningen, och i synnerhet utbredas de qväfvehaltiga näringsmedlen genom dem. Vid mellanväggarna (de genombrutna tvärväggarna) träffas ofta små stärkelsekorn. Mjölksaftkärlen äro cylindriska, vanligen mycket förgrenade rör, uppkomna af en mängd celler genom mellanväggarnas fullständiga försvinnande. De kunna bilda ett nätformigt system af kärl med oregelbundna maskor. Deras väggar äro tunna, utan några olikformade aflagringar samt utan porer. Deras, innehåll är alltid något tjockflytande och oftast färgadt hvitt, hvaraf namnet "mjölksaft", men färgen kan ock vara gul eller rödaktig. Man träffar mjölksaft endast inom vissa familjer, t. ex. hos Synantliereae, Papaveraceae, Euphorbiaceae, Convovulaceae, Artocarpeae o. s. v. 1. G. v. D. 2. O. T. S.