Karlsbad (Tsjech. Karlovy Vary), stad i nordvestra Böhmen, hufvudort i ett bezirk (område) och en af Europas mest berömda kurorter, ligger vid Tepl, nära dess förening med Eger, i en trång, omkr. 350 m. öfver hafvet belägen dal, som skyddas af höga, skogbevuxna berg på alla sidor utom mot n., der den vidgar sig mot den breda och mera öppna Eger-dalen. 10,579 innev. (1880). Staden är byggd å ömse sidor om Tepl och å sluttningarna af de omgifvande höjderna samt eger flere dels offentliga byggnader för kurgästernas nöjen och beqvämlighet, dels närmare 1,000 väl inredda privathus för främlingarna, hvilkas antal växer år från år och numera uppgår till 20--22 tusen om året. Den vackraste gatan är den s. k. "Alte wiese", längs Tepl, samlingsplatsen för den eleganta verlden; midt emot, på högra flodstranden, ligger "Neue wiese". Den täcka bergsnaturen i K:s omgifningar har gjorts tillgänglig genom en mängd väganläggningar. Till de mest besökta ställena höra
bergshöjderna Hirschensprung, Franz-Josephs-höhe, Aberg, Dreikreuzberg, König-Ottos-höhe, med förtjusande utsigt i n. öfver Erzgebirge och den närmare belägna Egerdalen med dess många små byar eller städer, bland hvilka Dallwitz är bekant för sina stora ekar, och i s. öfver Hammer, med dess berömda porslinsfabrik, m. fl. utflyktsorter. -- K:s lycka och kanske äfven framtida fara bero på dess verldsbekanta varma källor. Dessa voro med säkerhet uppmärksammade redan i forntiden af traktens befolkning, hvarom de urgamla tsjechiska benämningarna Tepl (den varma) och Ogra (T. Eger, den uppvärmda) bära vittne. Sagan tillskrifver kejsar Karl IV upptäckten af källorna, då han under en jagt förföljde en hjort, som från nuv. Hirschensprung störtade sig i Sprudeln. Man vet, att Karl IV tvänne gånger (1370 och 1376) använde badkuren i K., hvilket efter honom erhöll sitt nuv. namn (det hette förut Vary, varmbad), och hvars rykte sedan dess varit i ständigt stigande. Källorna, hvilka äro varma alkaliska glaubersaltkällor och höra till de kraftigaste man känner, skilja sig från hvarandra väsentligen endast genom sin högre eller lägre värmegrad och genom sin olika halt af kolsyra. De frambryta alla ur tvänne parallelt med hvarandra från s. ö. mot n. v. löpande sprickor i den granit, på hvilken K. och dess närmaste omgifning hvilar. Till den sydvestliga af dessa sprickor höra Sprudeln (73° C.) Hygieensqvelle och Nebenhygiaea (båda 73°), Oberes Zapfenloch och alla sprudelutloppen i Tepl (nära 73°), Marktbrunnen (48,7°), Schlossbrunnen (55,7°), den nya Kaiser Karls qvelle (43,4°) samt källan i huset "Zur russische krönen" (35°). Den andra, mera nordvestliga sprickan lemnar genomgång för Mühlbrunnen (55,6°), Neubrunnen (61,6°), Bernhardsbrunnen (66°), Theresienbrunnen (60,4°), Felsenqvelle (60°), Kurhausbrunnen (65,3°), Kaiserbrunnen (49,5°), Elisabethqvelle (44,4°) samt ännu några flere källor. Temperaturen hos Sprudeln har visat sig vara konstant, men hos de andra källorna vexlar den något. De kemiska beståndsdelarna i dessa källors vatten äro i det allra närmaste lika, enligt flere gånger upprepade analyser, bland hvilka den första fullständiga verkställdes af Berzelius 1822 och den senast bekantgjorda af Manthner och Ludwig 1879. På 100,000 delar vatten ur K:s källor finnas, i medeltal efter analyserna, följande beståndsdelar:
kaliumsulfat 16,4 natriumsulfat (glaubersalt) 240,5 natriumklorid (koksalt) 104,2 natriumkarbonat (soda) 129,8 kalciumkarbonat (krita) 32,1 magnesiumkarbonat (magnesia) 16,7 jernoxidulkarbonat 2,0 kiselsyra 7,5 kalciumfluorid, tenn, arsenik,
aluminium, rubidium, caesium
lithium, strontium, jod, brom,
fosforsyra, organiska ämnen spår ----------------- Summa fasta beståndsdelar 549,2.
Dessutom innehåller vattnet en betydlig mängd fri kolsyra, som på 100,000 delar vatten beräknas utgöra 20,100 kbcm. Genom analyser af den granit, i hvars klyftor dessa källors vatten uppvärmes, har man ådagalagt, att densamma innehåller alla ofvan uppräknade ämnen, och att det således är af graniten, som vattnet erhåller sina beståndsdelar, vid hvilkas lösning den höga temperaturen samt den ymniga mängden af kolsyra äro företrädesvis verksamma. Hvilken oerhörd mängd vatten dessa källor gifva kan man knappt föreställa sig. Sprudeln ensam anses i rundt tal gifva 260 mill. hl. årligen, och de fasta beståndsdelarnas vigt endast ur denna källas vatten uppskattas till 9,350,000 kg. årligen, d. v. s. att sammanhopade mängden af de fasta beståndsdelar, som Sprudeln ensam under 500 år beröfvat jordens inre och uppfört till dess yta skulle bilda en tärning med 126 m. sidor. Genom denna beräkning kan man erhålla en om ock aflägsen föreställning om den ofantliga hålighet, som benämnes Sprudelkitteln. Källornas vatten afsätter, då det kommer i beröring med luften, en mjuk massa, hvilken, sedan den med tiden blifvit hård som sten, slipas och poleras samt bearbetas till hvarjehanda prydliga föremål. Af detta sediment, sprudelsten (kalksinter af dels hvit, dels brun, i grått och gröngult skiftande färg), har under århundradens lopp bildats ett slags stenskorpa, sprudelskal, som i stor utsträckning betäcker de hålor, i hvilka det kokande vattnet samlar sig. Hela staden hvilar på detta sprudelskal, och der det genombrytes, tränger varmt vatten häftigt fram. Hämmas delvis utloppet af källvattnet, vattenångorna och kolsyran i några af de befintliga öppningarna, så följa starkare utbrott genom de öfriga redan varande öppningarna eller uppstå nya sådana (s. k. sprudelutbrott), såsom skedde t. ex. 1819, då Hygieensqvelle sprang fram. För öfrigt är vattenmängden konstant och röner intet inflytande af nederbörd eller torka, liksom ej häller lufttemperaturen har någon inverkan på vattnets värmegrad. -- Till en början begagnades K:s vatten endast till bad, hvilka togos så långa (man låg ofta hela dagen i badet), att huden rent af frättes sönder af utslag, förorsakade af den ihållande retningen af vattnets salter. Kuren räckte i allmänhet blott några dagar, sällan ett par veckor, och till den hörde äfven att man mellan baden vistades i en varm kammare. Det var först 1522 som K:s förste medicinske skriftställare, Wenzel Payer (d. 1526), började använda vattnet till drickning. Han föreskref måttliga doser, men dessa ökades fram på 1700-talet, så att slutligen 50--60 bägare blef det vanliga måttet för dagen. Med den berömde D:r David Becher, hvilken var den förste, som (1766) bestämde källornas kemiska beskaffenhet, började ett förnuftigare bruk af karlsbadvattnet, som numera sällan drickes i större mängd än 4 till 6 bägare om 200 gr. på morgonen, med 15--20 minuters tid mellan bägarna, enligt vanligt bruk vid "brunnsdrickning". Han ordnade dieten på ett förnuftigare vis än förut. Han yttrar t. o.
m.: "det kommer icke så mycket an på ett ängsligt urval af födoämnen, som mera derpå att man lefver måttligt och icke öfverlastar magen", ett uttalande, som på hans tid var högst märkligt. Hvad karlsbad-dieten för närvarande beträffar, är hos restauranterna matordningen i det hela ganska förnuftigt inrättad, om ock tillfälle till dietfel icke saknas. Det är en allmänt utbredd tro, att man under drickandet af karlsbadvatten för vattnets skull måste "hålla en ytterst sträng diet". Dervid bör erinras, att det icke är för vattnets skull, som diet skall hållas, utan för den sjukdoms skull, till hvars botande eller lindrande man dricker mineralvattnet. -- Karlsbadvattnet har, metodiskt begagnadt, visat sig åstadkomma lindring och bot i mångfaldiga kroniska lidanden, förnämligast hos organen inom bukhålan. Först och främst må nämnas den allmänna kroniska magkatarren med sina många former, det enkla magsåret, ansvällningar af lefver och mjelte (efter frossor), gulsot, fettlefver, gallsten, vidare njursten och blåskatarr, samt några andra lidanden, såsom öfverflödig fettbildning, hvilken ofta behandlas med framgång i Karlsbad. -- De svalare källorna äro ofta lättare att fördraga och verka mera lösande på tarmkanalen än de varma. Mot njursten begagnas hälst de varmare källorna, såsom Felsenqvelle, Neubrunnen och Sprudeln, emedan de varmare vattnen lättare absorberas än de svalare och således verka mera på njurarna än de senare, hvilka i första hand verka på tarmkanalen. Äfven badning begagnas flitigt, för kronisk reumatism. K:s klimat är ett bergsklimat med hastiga vexlingar, hvarför en kurgäst försigtigtvis alltid bör medföra nödig öfverklädnad under utflykterna i omgifningarna. O. T. S.