Karpaterna, i vidsträckt bemärkelse namn på östra delen af Central-Europas berg, hvilken i en väldig båge mellan 17° och 26° ö. lgd (fr. Greenw.) spänner sig öfver den ungerska slätten. Den yttre sidan omgifves af rumanska och sarmatiska låglanden samt Marchs och Beczvas floddalar, hvilka skilja K. från Mähriska bergen och Sudeterna. Hela karpatiska bergssystemet, hvars utsträckning uppgår till 1,200 km., kan lämpligen särskiljas i trenne hufvuddelar, nämligen två till omfånget ungefär lika stora (omkr. 100,000 qvkm.) utsvällningar, de egentliga K. i n. v. och Siebenbürgens högland i s. ö., hvilka vid mellersta och nedre Donau, göra front mot Alperna och Balkansystemet, samt en mera tydlig kedja, Skogskarpaterna, som förenar dem båda. -- De egentliga Karpaterna hafva sin kärna i Tatragruppen, hvilken utbreder sig mellan floderna Donajec, Poprad, Arva och Waag samt likt en ö skjuter upp sin granitmassa öfver de omgifvande högslätterna Zips, Liptau och Neumarkt. De högsta topparna i denna centrala del äro Gerlsdorfspetsen (2,647 m.), Lomnitz (2,632 m.), Visohi (2,535 m.) och Stora Kriván (2,492 m.). Af Tatra, som bildar ett vigtigt gränsmärke i vår verldsdels klimatiska förhållanden, faller ingen del inom den eviga snöns område, hvilket dock mindre beror på bergmassans höjd, än på dess splittrade och branta byggnad samt de under höst och vinter förherskande sunnanvindarna. De högsta delarna äro dock endast omkr. en månad fria från snö, och i de djupa klyftorna smälter denna aldrig. Dalar och beqväma pass saknas. Uppe bland de högsta fjällen ligger ett hundratal små trattformiga sjöar med öde stränder och af ansenligt djup, hvilka af de slaviska bergsboarna benämnas morske oka ("hafsögon"). Metaller förekomma endast i ringa mängd. Den egentliga skogsväxtligheten räcker upp till 2,000 m. höjd. Ofvan om denna gräns råder alpfloran, men ängarna saknas och dermed äfven det lif, som boskapsskötseln framkallar, t. ex. i Schweiz. Af de Tatra omgifvande lägre berggrupperna, hvilka med ett gemensamt namn kallas främre karpaterna, märkas i n. Beskiderna med Babia Guru (1,722 m.) och Lissahora (1,320 m.) samt deras fortsättning mot Donau, små karpaterna, på gränsen mot Mähren. På södra sidan gå Liptaubergen fram till Hernad-dalen och sammanhänga i v. med Fatra, hvars trakytmassa vid Kremnitz hyser ansenliga lager af guldförande malm. Ännu rikare på ädla metaller äro bergen i södra delen af Grans floddal, hvilka också deraf fått benämningen ungerska Erzgebirge. Afslutningen mot låglandet bildas i s. af Matra och i ö., utmed Hernad, af Hegyallya, som är af oansenlig höjd, men märklig för de verldsberömda vinsorter ("Tokaj"), som skördas på dess sluttningar. -- Vid Poprad vidtaga Skogskarpaterna, hvilka på en sträcka af 340 km. och med vexlande bredd, 75--100 km., i sydöstlig riktning stryka förbi källtrakterna för Teis och Prut samt sluta vid den 2,297 m. höga bergknuten Pietrosz. De utgöra ingen sammanhängande kedja, utan snarare en rad af omkr. 1,000 m. höga kammar, hvilka stupa
tämligen brant mot s., men på norra sidan mera lindrigt öfvergå i den galiziska högslätten, der de gömma ofantliga lager af bergsalt. De högsta punkterna äro Czernahora och Pop Ivan, båda af omkr. 2,000 m. höjd. Grunden består af ofruktbar sandsten med vidsträckta kolflötser och torflager. Öfverallt utbreda sig vilda skogar, på hvilka odlingen föga inkräktat. Dukla- och Vereczko-passen äro de vigtigaste af de många vägar, som leda öfver Skogskarpaterna. Det sistnämnda (670 m.), äfven benämndt "magyarvägen", öppnar öfver Körösmezö stråkvägen mellan Stryi i Galizien och Munkacz i Ungarn samt var en gång den stora infallsporten för de horder, som efterhand öfversvämmade den ungerska slätten. -- Siebenbürgens högland har formen af en fyrhörning, på alla sidor omgifven af randberg. Gränsmuren mot Rumanien, Transsylvanska alperna, består af urberg och täflar i höjd med Tatra. Sluttningarna klädas af skogar upp till 1,800 m. höjd; der ofvan om resa sig bergkammar, som nå upp till 2,500 m. och endast under några veckor af året sakna snöhölje. Den östra sträckningen framträder såsom tvänne parallella kedjor, åtskilda af Maros' och Alutas dalar. Den yttre af dem sluter sig vid Pietrosz till Skogskarpaterna och bildar med sina norra förgreningar Bukovinas platå. Vid Bodza-passet i sydöstra Siebenbürgen viker bergkammen af mot v. och bibehåller denna riktning ända fram till Donau. Denna senare sträcka, som mäter 375 km., genombrytes vid Rothenthurm-passet af Aluta. Den östra hälften, Fogarasbergen, har en medelhöjd af 2,000 m. med högsta toppen Negoi (2,543 m.), den vestra, Hatszegbergen, stiger i Retyczat till 2,496 m. och fortsättes på andra sidan Temesdalen af det bergiga Banatet, hvars skarpa branter i förening med de serbiska Miroczbergen skapa "jernporten" vid Orsova. Siebenbürgens infattning mot v. och n., siebenbürgska Erzgebirge, utgöres af flere parallelkedjor i riktning från ö. till v., mellan hvilka breda floddalar och många pass leda ned på den ungerska slätten. Bihar benämnes höglandet mellan Maros och Körös. Vurvu Piatra s. om Maros når en höjd af 2,192 m. Den mot Ungern vända delen af Siebenbürgen är af ett ojämförligt mycket mildare skaplynne än den östra. På förra stället äro bergsbruk och boskapsskötsel sedan gammalt rotfasta; i dalarna odlas majs, på bergsluttningarna frukter och vin, medan de transsylvanska alperna hysa ypperliga jagtrevir (gems och björn) samt till stor del betäckas af urskogar, hvilka ännu aldrig hört yxans hugg. -- För de hydrografiska förhållandena inom vår verldsdel äro K. bestämmande såsom en vattendelare af första ordningen. Från deras södra sluttningar hemtar Donau under sitt mellersta lopp sina förnämsta tillflöden, under det att Oder, Weichsel, Dnjester och äfven nedre Donau upptaga de många strömmar, som nedrinna från bergbågens yttersida. -- De folkstammar, som bebo K., visa en mycket brokig blandning. Dalarna i v. innehafvas af slovaker och goraler, bland hvilka här och der träffas en tysk eller magyarisk koloni. Mot Galizien bo polacker och ruthener, i Siebenbürgen rumaner, tyskar ("sachsare") och magyarer. S. A. L.