Kärrsångareslägtet, Calamoherpe, zool., hör till familjen sångare (Sylvidae) inom tättingarnas ordning och foglarnas klass. Näbben är långsträckt, vid roten bred, utåt hoptryckt, försedd med tydlig ryggkant, och har icke käkkanterna inböjda under näsborrarna. Pannan är mycket platt, smal och långsträckt samt löper spetsigt ut i näbben. Vingarna äro korta eller medelmåttiga, afrundade, fötterna tämligen starka, med långa klor, stjerten lång och starkt rundad samt färgen ofvan gråbrun. Arterna af detta slägte lefva vid vattendrag och stillastående vatten bland buskar, rör och vass, hvari de dölja sig och hvarpå de klättra, men äfven bland gräs, säd o. s. v. i närheten af våta ställen. Sitt bo bygga de med mycken konstfärdighet och fästa det mellan vassoch rörstrån, andra örter eller videbuskar. Sången är hos några arter omvexlande samt uppstämmes, då fogeln sitter eller höjer sig upp i luften, och fortsättes ofta långt in på natten. -- Säfsångaren, C. schoenobaenus, har hufvudet och halsen ofvan samt ryggen olivgrå, med en svartbrun fläck i midten af hvarje fjäder. Öfver ögat går ett bredt, gulhvitt band och genom ögat ett brunt. Öfvergumpen samt de öfre och undre stjerttäckarna äro enfärgadt rostbruna, undre kroppsdelarna hvita, med rostgul anstrykning, som är tydligast på bröstet, sidorna och skänklarna, vingpennorna mörkbruna, med smala olivgrå kanter, stjerten kantigt afrundad, med mörkbruna, i spetsen blekare pennor. Fogelns längd går ända till 13,6 mm. Ungen är ofvan rostgul, med långsgående, svarta fläckar, under blekt rostgul samt har vingoch stjertpennorna svartaktiga, med breda, rostgula kanter. Denna sångare häckar allmänt i södra och mellersta Sverige i vassar, i hvilka han flitigt är i rörelse. De 5 äggen äro smutshvita eller rostgrå, med bruna prickar och streck. Fogelns sång är liflig, skärrande och föga utmärkt. -- Traströrsångaren, C. turdoides, är ofvan mörkbrun, under rostgulaktigt hvit, ljusare på strupen och bröstets midt. Öfver ögat går ett gulhvitt band. Näbben är stark och liknar trastarnas. Fogelns längd utgör 21 cm. Arten är hemma i nästan hela Europa ända upp i Danmark, äfvensom i vestra Asien (möjligen hör en vid Göteborg anträffad kärrsångare till denna art). Sången är mycket stark och föga behaglig. -- Rörsångaren, C. arundinacea, har öfre kroppsdelarna gråbruna, med rostbrun anstrykning, i synnerhet på öfvergumpen och öfre stjerttäckarna, strupen rent hvit, bröstet, magen och undergumpen hvita, med svagt rostgul eller rostbrun anstrykning, hvilken är märkbarast på sidorna, vingpennorna mörkbruna, de innersta med breda kanter af ryggens färg, alla med smala, hvitgrå spetskanter, och stjerten starkt rundad, mörkbrun, med bleka fjäderkanter, i synnerhet i spetsen. Fogelns längd är 13 cm. Den häckar allmänt i vassar på flere ställen i södra och vestra Skåne samt vid Göteborg. Sången är svag och föga behaglig. Boet fästes mellan vass-strån. -- Kärrsångaren, C. palustris, har öfre kroppsdelarna gråbruna och öfvergumpen något ljusare, undre kroppsdelarna hvita, med smutsgulaktig anstrykning på bröstet och sidorna, vingpennorna mörkbruna, de innersta med breda, blågrå kanter. Stjerten och storleken äro som hos föregående art. Kärrsångaren häckar sällsynt i södra och sydvestra Skåne, vistas i säd, gräs, nässlor o. s. v. i närheten af våta ställen, sjunger utmärkt väl och bygger lågt öfver marken. C. R. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Kärrsångareslägtet
Ämne: Fågelfamiljer, fågelsläkten och fågelarter · Fåglar
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 392–393 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗