Karsten

Karsten, tysk slägt af framstående vetenskapsmän. -- 1. Wenceslaus Johann Gustav K., matematiker, f. 1732, d. 1787 som professor i matematik och fysik i Halle, författade bl. a. mycket ansedda läroböcker i matematik. Hans Lehrbegriff der gesammten mathematik (8 bd, 1767--77) utkom i flere uppl. -- 2. Dietrich Ludwig Gustav K., mineralog, den föregåendes son, f. 1768, d. 1810 såsom chef för preussiska bergverksväsendet, inlade stor förtjenst om det kungliga mineraliekabinettet i Berlin och skref flere mineralogiska afhandlingar, bl. a. Tabellarische übersicht der mineralogischen einfachen fossilien (1791; ny uppl. under titel Mineralogische tabellen, 1800), hvars indelning af flötsbildningarna var gällande ännu vid detta århundrades midt. -- 3. Karl Johann Bernhard K., framstående metallurg, den föregåendes kusin, son till Franz Kristian Lorenz K. (f. 1751, d. 1829, grundläggare af den första landtbruksskolan i Tyskland, vid Neuen-Werder i Mecklenburg), född 1782, var 1819--50 chef för preussiska bergverksväsendet (Geheime oberbergrath) och dog 1853. Åren 1850--51 tillhörde han preussiska landtdagens första kammare, der han ifrigt kämpade mot den inträdande politiska reaktionen. K. utgaf 1814--15 en tysk öfversättning af Sv. Rinmans "Försök till jernets historia" och författade bl. a. det epokgörande verket Handbuch der eisenhüttenkunde (1816; 3:dje omarb. uppl., 5 bd med atlas, 1841), vidare Grundriss der metallurgie und der metallurgischen hütterikunde (1817), hvilket arbete han senare utvidgade till en stor handbok: System der metallurgie (5 bd, 1831--32) samt Grundriss der deutschen bergrechtslehre (1828), Philosophie der chemie (1843), i hvilket sistnämnda arbete han såsom kantian och dynamiker opponerade sig mot en realistisk föreställning om atomerna och mot de richterska atomvigterna, och Lehrbuch der salinenkunde (1846--47). K. grundlade och redigerade "Archiv fur bergbau und hüttenwesen" (20 bd, 1818--31) och, med H. von Dechen såsom medredaktör, "Archiv fur mineralogie, geognosie, bergbau und hüttenkunde" (26 bd, 1829--54). Den storartade zink-industrien i Schlesien har väsentligen K. att tacka för sin uppkomst. -- 4. Hermann K., botaniker, den föregåendes brorson, f. 1817, blef 1848 docent i Berlin och var 1868--72 professor i botanik vid Wiens universitet. Han gjorde 1843--47 och 1848--56 vetenskapliga resor i norra delen af Syd-Amerika samt utgaf såsom en frukt deraf bl. a. verket Florae Columbiae terrarumque adjacentium specimina (med 200 kolorerade planscher, 1858--69). Andra märkliga arbeten af K. äro skrifterna Die vegetationsorgane der palmen (i "Abhandlungen der Berliner academie", 1847), Chemismus der pflanzenzelle (1870) och Fäulniss und ansteckung (1872) samt det omfattande verket Deutsche flora: Pharmaceutisch-medicinische botanik (1880--83). -- 5. Gustav K., fysiker, son till K. 3, f. 1820, blef docent i Berlin 1845, professor i fysik och mineralogi i Kiel 1848 och 1859 derjämte chef för justeringsväsendet i Elbehertigdömena, hvars af honom genomförda organisation tjenat såsom mönster för justeringsväsendet i hela Tyskland. K., som författat flere vetenskapliga arbeten, redigerade 1847--53, i förening med W. Beetz, "Die fortschritte der physik" och utgifver sedan 1856 jämte andre fackmän "Allgemeine encyclopädie der physik". -- Han har derjämte ifrigt deltagit i det politiska lifvet. 1867--72 var han ledamot af preussiska landtdagens andra kammare och blef 1877 medlem af tyska riksdagen, der han slöt sig till fortschritt-partiet.