Kassuber [-sjuber], en slavisk, närmast polsk (P. kaszub), folkstam med från polskt språkområde afskild boningsort v. om Danzigviken i Vest-Preussen (hufvudsakl. kretsarna Neustadt och Karthaus) samt vesterut på Pommerns kust. De utgöra ännu omkr. 100,000 pers., i Preussen mest katoliker, i Pommern protestanter, men undanträngas och uppblandas alltmer af tyskarna. Kassuberna upptogo i äldre tider hela området mellan, Persante-strömmen och Weichsels nedre lopp, och Kolberg var deras hufvudort. De omtalas redan i urkunder från 1200-talet, då i de pommerska hertigarnas titel äfven ingick "hertig af Kassuben". Sedermera, när 1648 en stor del af Pommern afträddes till Sverige, skrefvo sig de svenska konungarna ända t. o. m. 1719 "hertigar af K.", en titel, som ännu officielt bäres af konungen af Preussen. Genom ett beslut af preussiska landtdagen i Königsberg 1843 utbyttes polskan mot tyskan
som kyrkspråk, men detta påbud upphäfdes snart, och fr. o. m. 1852 fick kassubiskan insteg i skolorna och på Neustadts gymnasium. -- Kassubiska språket är en från polskan tämligen afvikande dialekt. Till dess mest anmärkningsvärda egenheter höra engelskt w, instrumentalis sing. mask. och neutr. på nasalt -e i st. f. -em, äfven dat. plur. med nasalerad vokal (men bibehållet m), dualformer hos adj. och verb samt preterit. i verbet utan personböjning (alldeles som t. ex. i ryskan). Sedan 1850-talet har man, ehuru visserligen med tämligen ringa utsigt till framgång, sökt höja kassubiskan till ett literaturspråk. I synnerhet har Florian Ceinova (d. 1880) varit mycket verksam i detta syfte. Han har för kassubiskan uppgjort ett eget alfabet, skrifvit en kassubisk grammatik (1879), utgifvit en samling etnografisk-historiska skildringar ur kassubernas lif (Skôrle kaszébsko-slovjnskjé mòvé; 13 häften, 1866--68) och, under namnet "Wojkasin", åtskilliga mindre folkskrifter. Det äldsta prof på språket föreligger i en öfversättning af Luthers katekes från 1643 (nya uppl. 1752, och 1828). Med dessa skrifter är också den kassubiska literaturens historia i det närmaste uttömd. Det var först Mrongovius' resa 1828, som gjorde kassuberna med deras språk till föremål för en allmännare uppmärksamhet. Senare hafva bl. a. ryssarna Hilferding och Lavrovskij skrifvit om folket samt Stremler, dansken K. Verner och Biskupski ("Die sprache der Kaschuben im kreise Karthaus. 1. Lautlehre", 1883) studerat dialekten. Lll.