Katekumener (af Grek. katechumenoi, "de som undervisas". Se Katekes) kallades iden äldsta kyrkan de, som för det kristna dopets erhållande undervisades i den kristna tron. Under den apostoliska tiden var denna undervisning mycket enkel och skedde utan några närmare bestämmelser. Men när kyrkan växte ut på bredden, måste äfven katekumen-undervisningen få en bestämd organisation. Den öfverlemnades då åt särskildt dertill förordnade lärare (kateketer; se d. o.); tiden för katekumenatet bestämdes af synoden i Elvira (305) till två år och af de s. k. apostoliska konstitutionerna (från början af 4:de årh.) till tre år. Från samma tid, början af 4:de årh., indelades katekumenerna i tre klasser: 1) akroomenoi l. audientes (åhörare), hvilka efter predikans slut måste aflägsna sig från gudstjensten, 2) gonyklinontes l. genuflectentes (knäböjande), hvilka fingo stanna qvar efter predikan och knäböjande öfvervara församlingens förbön för dem samt mottaga biskopens välsignelse, men skulle
aflägsna sig före nattvardsfirandet, 3) fotizomenoi l. competentes (upplysta, skickliga), hvilka ansågos skickliga till dopets erhållande, och åt hvilka dessförinnan då först muntligen delgafs till inlärande trosbekännelsen till Faderns, Sonens och Andens namn (enl. Matt. 28: 19) med tillägg i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det nuvarande s. k. Apostoliska symbolum, hvilken benämning tidigt upptogs jämte de äldre benämningarna paradosis apostolike (apostoliska traditionen) och regula fidei (trosregeln). Efter trosbekännelsen delgafs katekumenerna på samma sätt Herrens bön. Denna sista undervisning kallades "arkan-disciplinen" (den hemliga undervisningen), emedan såväl bekännelsen som Herrens bön strängt hemlighölls för alla icke-kristna. Derefter skedde dopet. -- Benämningen katekumener användes ibland ännu i den praktiska teologien såsom namn på de redan som barn döpta, hvilka erhålla kateketisk undervisning i trosläran, särskildt som namn på konfirmanderna. J. P.