Kave

Kave (dimin. kapo), Finsk. mytol., epitet för menniskor och djur, utmärkande förträfflighet, ädelhet. Framförallt tillägges det qvinnor. Så benämnas i Kalevala Aino och Osmotar, ölets bryggarinna, samt Louhi, när hon i "sampo-striden" tagit örnskepnad, med detta namn. Ännu oftare fingo qvinliga andeväsenden, t. ex. Luonnottaret, och främst bland dem det äldsta, Ilmatar, ett sådant epitet, vanligast då hon anropades af qvinnor i barnsnöd. Men det gafs äfven åt manliga väsenden, framför andra åt Väinämöinen. Der berättelsen i första upplagan af Kalevala vidtager (1: 79), kallas han Kave ukko, Pohjan herra (den ädle gubben, Nordens herre"), och han ensam nämnes dinoinen Kave (den evärdelige K.). Så kallas kornblixten äfven för Kapeen tulet (K:s eldar). Uti trollrunorna få äfven onda väsenden detta namn, t. ex. Hiisis jungfru kallas halukave ("lustans jungfru"). Slutligen tilldelas detsamma äfven djur, t. ex. lodjuret, hästen, kon o. s. v. O. G.