Osma

Osma (Osmo), Finsk, mytol., i de finska folksångerna namn på någon utmärkt person, vanligen parallelnamn till Kaleva. Anmärkningsvärdt är, att detta namn förekommer mest på sådana ställen, der det är fråga om föremål, som höra till jordbruket. Kalevalafälten få binamnet O:s åker, kornet får som oftast epitetet »O:s korn, Kalevas hafra». -- Osmotar (»O:s dotter») var den goda, förfarna jungfrun med binamnet Kapo (se Kave), hvilken uti ölets ursprungssång brygger denna af korn tillredda nationaldryck. Osmotar gifver dessutom i bröllopssångerna (der äfven benämnd Kalevatar, »Kalevas dotter») förmaningar åt Pohjolabruden huru hon skall skicka sig i svärföräldrarnas gård. -- Osmola är, likasom Kalevala, hjeltarnas, de godes hem, och Osmoinen gifves såsom epitet åt den förnämste hjelten, Väinämöinen, detta också mest, då det är fråga om kornsådden. Han kallas då äfven Osmon ukko (»O:s gubbe»), hvilket Lönnrot i Kalevala efter en annan variant ändrat till Onnen ukko, »lyckogubben». -- Namnet Osma synes vara lånadt från skandinavernas Oden, hvilket äfven bestyrkes deraf att Odensholm (en ö vid estniska kusten nära Baltischport) i de finska språken heter »Osmussaari». O. G.