Kedar [hårdt k], en son till Ismael (1 Moseb. 25: 13), hvars efterkommande, kedariter, kedarener, voro ett krigiskt nomadfolk i öcknen mellan Steniga Arabien och Babylonien. Namnet härledes af Hebr. kadar, vara svart, med anledning af deras svarta, af gethår förfärdigade tält ("Kedars hyddor", Höga vis. 1: 5).
Betel (Hebr., "Guds hus"), gammal bergstad i Palestina, n. om Jerusalem, hette ursprungligen Lus (mandelträd), men … Nebo Hebr., ett i Gamla testamentet förekommande personnamn och geografiskt namn: 1. En bland kaldéernas afgudar (… Baruk (Hebr., "den välsignade"), profeten Jeremias trogne vän och ledsagare, som efter profetens diktamen uppteckna… Obadja (»Jah's tjenare»), en af de s. k. mindre profeterna i Gamla testamentet, tillhörde med största sannolikhet Ju… Zefanja (Hebr.. »Jah, d. v. s. Jahveh l. Jehovah, skyddar»), den nionde i ordningen af de tolf s. k. mindre profetern… Joël en af de s. k. mindre profeterna i Gamla testamentet, tillhörde Juda rike och profeterade, troligen i Jerusal… Ruben (Hebr., »se en son!»). 1. Enligt Gamla testamentet Jakobs förstfödde son med Lea. Till följd af en begången s… Urim (Hebr., »ljus», »uppenbarelse») och Tummim (Hebr., »sanning», »rätt»), dubbel benämning på det heliga orakel,…
Alla artiklar i ämnet →