Sida 281
Kavitet ...
oöfverträffadt glänsande och historiskt trogen uppsättning. Efter en konstresa till Australien och Kalifornien återkom han med bruten helsa 1866. Han afled 1868. K. var ingen stor skådespelare, men nådde, särskildt i roller af andra rangen, en hög ståndpunkt genom att samvetsgrant uppodla sina gåfvor. -- 3. Ellen K., född Tree, engelsk skådespelerska, den föregåendes hustru, f. 1805, d. 1880, var från 1825 anställd vid engelska skådebanor, gästade Amerika 1836--39 och följde efter sitt giftermål (1842) sin man på hans konstresor. Under hans framgångsrika direktörskap vid Princess theatre var hon en af denna teaters utmärktaste krafter, i synnerhet när det gällde att framställa Shakspeares qvinnokarakterer.
Keats [kits], John, engelsk skald, föddes 1795 i London. Sedan han fått en smula klassisk uppfostran vid skolan i Enfield, blef han lärling hos en kirurg i Edmonton, men han lemnade snart medicinen för poesien. Sedan han gjort bekantskap med den 12 år äldre skalden och prosaisten Leigh Hunt, som då utgaf tidskriften "The examiner", blef han af denne uppmanad att i samma organ publicera några af sina dikter, och 1817 lät han trycka en del af dem, tillegnade hans vittre beskyddare. År 1818 utkom Endymion, a poetic romance, en dikt full af skönheter, ehuru äfven behäftad med svaga sidor, men i alla fall obestridligt vittnande om en märkvärdig poetisk förmåga. Emellertid underkastades den, då den utkom, en så sträng kritik af William Gifford i den af honom utgifna "Quarterley review", att K. fullkomligt krossades deraf; ja den historien troddes verkligen af mången och sattes i omlopp äfven i tryck (t. ex. af lord Byron i 11:te sången af "Don Juan"), att K. verkligen dött i förtid genom följderna af denna hårda kritik. K. var i hög grad svag och sjuklig; en smygande lungsot tärde på hans lifstråd, hvartill kom ett häftigt och brusande sinne, som än mera nedsatte krafterna. Han utgaf 1820 en ny bok, innehållande Lamia, Isabella, The eve of St. Agnes, Hyperion (utgifven som fragment) samt en del mindre dikter (Ode to a nightingale, Ode to a grecian urn, Ode to autumn m. fl.), hvilka alla ansågos fullt realisera det löfte om utomordentlig poetisk förmåga, som tydligen visat sig i föregående publikationer. För sin helsas skull reste K. efter utgifvandet af denna samling i Oktober 1820 till Italien, men ingen bättring följde. Han dog i Rom i Febr. 1821. -- K. var en högt begåfvad poetisk natur, med glödande fantasi, som gaf gestalt åt allt, hvad den berörde och uppfattade. Men dels var han till sitt väsende för vulkanisk, dels till sin uppfostran för litet utvecklad och bildad för att alstra något harmoniskt och fulländadt, klart och begripligt. Han var en mystisk skald, beslägtad med Shelley och nyromantikerna, ehuru han hälst ingöt sina romantiska utbrott i klassiska eller mytologiska personligheter. I alla händelser står han i literaturhistorien såsom ett märkvärdigt fragment af en skald, full af glöd och lif, om ock i mycket ofattlig och dunkel. -- En fullständig och kritisk uppl. af
K:s arbeten utgafs 1884 af Harry Buxton Forman. C. R. N.
Kebar [hårdt k]. Se Chabur.
Keble [kiböl], John, engelsk prest, tillhörande episkopalkyrkan, andlig skald, f. 1792, d. 1866 såsom kyrkoherde i Hursley (Hampshire). Åren 1831--41 höll han, såsom professor vid Oxfords universitet, föreläsningar öfver skaldekonsten (Praelectiones academicae, 1844). K. är hufvudsakligen känd såsom författare af den andliga diktsamlingen Christian year (1827), hvilken innehåller lyriska poem, afpassade för hvarje söndag och bemärkelsedag i engelska högkyrkans år. Bland K:s öfriga skrifter märkas A metrical version of the psalter (1839), Lyra innocentium (1846; en samling dikter ur barnens verld) samt Sermons for the Christian year etc. (11 bd, 1875--80).
Keckman, Karl Niklas, finsk språkforskare, f. i Uleåborg 1793, var halfbroder till F. M. Franzén. Redan tidigt slöt han sig till en omkr. 1815 bildad studentkrets, som ifrade för det finska språket. Såsom biblioteksamanuens vid universitetet i Åbo utarbetade han tillsammans med Reinh. v. Becker en "Förteckning öfver hittills veterligen tryckta finska skrifter", hvarigenom den fullständigare katalog förbereddes, som senare utgafs af F. V. Pipping. Men sin största betydelse har K. såsom den förste lektorn i finska språket vid universitetet (utnämnd 1829). Hans verksamhet såsom sådan var af mycken vigt för studiet af finskan. K. var äfven en bland de yngre akademiker, i hvilkas krets tanken på Finska literatursällskapet uppkom; han tog verksam del i dess grundande och blef, sedan Lönnrot begifvit sig på runosamlingsfärder, dess sekreterare. Såsom sådan utgaf han (1834) en öfversättning af Zschokkes "Goldmacherdorf", som under namnet "Kultala" utgör första delen af detta sällskaps publikationer. Såsom andra delen fick han följande år ombesörja tryckningen af första Kalevala-upplagan. Vid sin död, 1838, efterlemnade han en mängd manuskript, särskildt innehållande värdefulla lexikaliska samlingar, hvilka mycket gagnat senare arbetare på detta område. O. G.
Kecskemét [ketjkeme't], stad i ungerska komitatet Pest-Pilis-Salt-Kis-Kun, är beläget på den stora Kecskemet-heden mellan Donau och Teis. Omgifningen är delvis odlad (tobak, frukt, vin), men utgöres hufvudsakligen af en vidsträckt "pussta" med stark boskapsskötsel. Kreatursmarknaden i K. är den största i hela Ungern. Industrien frambringar läder och såpa. K. har en katolsk och flere reformerta kyrkor, ett par kloster och gymnasier samt en realskola. 44,887 innev. (1880). S. A. L.
Kedar [hårdt k], en son till Ismael (1 Moseb. 25: 13), hvars efterkommande, kedariter, kedarener, voro ett krigiskt nomadfolk i öcknen mellan Steniga Arabien och Babylonien. Namnet härledes af Hebr. kadar, vara svart, med anledning af deras svarta, af gethår förfärdigade tält ("Kedars hyddor", Höga vis. 1: 5).
Keder [hårdt k], Nils, numismatiker, föddes i Stockholm d. 20 Mars 1659 och blef 1676
Källa: Project Runeberg ·
