Keyser [kejser], Jakob Rudolf, norsk historiker och språkforskare, född i Kristiania d. 1 Jan. 1803, blef student 1820, uppehöll sig 1825--27 med understöd af "Selskabet for Norges vel" på Island, sysselsatt med språkstudier, samt blef 1828 docent och 1829 lektor i historia och statistik vid Kristiania universitet. 1837 utnämndes han till professor i historia. K. grundlade och ordnade universitetets samling af nordiska fornsaker, hvilken under hans energiske efterträdare, O. Rygh, blifvit ett museum af hög rang. Död d. 8 Okt. 1864. K:s förnämsta arbeten äro Den norske kirkes historie
under katolicismen (1856--58) och Norges historie (1866--70). Sistnämnda verk (som går till år 1387) utgafs, på föranstaltande af "Selskabet for folkeoplysningens fremme", af O. Rygh, hvilken fullständigade och fortsatte det från 1340. Bland K:s öfriga förtjenstfulla afhandlingar märkas: Nordmändenes videnskabelighed og literatur i middelalderen, Norges stats- og retsforfatning i middelalderen och Nordmändenes private liv i oldtiden, hvilka trenne arbeten, under titeln "Efterladte skrifter", utgåfvos af O. Rygh (1866--67). Denne offentliggjorde äfven K:s "Samlede afhandlinger" (1868). K. var en af stiftarna af "Samfundet til det norske folks sprog og historie", till hvars "Samlinger" han lemnade åtskilliga bidrag. Bland gamla literära minnesmärken, som K. utgaf, må anföras det märkeliga arbetet "Norges gamle love indtil 1387" (3 bd, 1846--49 tills. med P. A. Munch; ett sista bd förberedes f. n., 1884, af G. Storm), vidare "Kongespeilet" (1848; tills, med P. A. Munch och C. R. Unger), en filosofisk didaktisk skrift från 1100-talet, samt, i förening med C. R. Unger, "Olafs saga hins helga" (1849), "Strengleikar eða Ljoðabók" (1850) och "Barlaams og Josaphats saga" (1851). O. A. Ö.