Kinematograf

Kinematograf [hårdt k; af Grek. kinema, rörelse, och grafein, skrifva, teckna], en på 1890-talet af fransmännnen A. och L. Lumière uppfunnen apparat, som är en utveckling af det edisonska kinetoskopet (se Edison. Suppl.) och naturtroget återgifver rörliga bilder medelst serier af fotografier. Genom ögonblicksfotografier, tagna under loppet af en minut till ett antal af icke mindre än 900, så att de inbördes afvika högst obetydligt från hvarandra, men fixera hvarje minsta skiftning och fas af en rörelse, kunde Edison i kinetoskopet, der dessa i snabb, sammanhängande följd tedde sig för ögat, åstadkomma små, men ganska illusoriska lefvande bilder. I kinematografen projicieras motsvarande bilder på en spänd linnefond, under klar belysning från elektriskt bågljus, hvarigenom man kan framställa rörliga scener i ända till naturlig storlek, hvilka te sig plastiska och perspektiviskt såsom i naturen. I en ljustätt tillsluten låda, försedd med ett objektiv, hvilket öppnar och sluter sig med bestämda mellanrum, upprullas genom en mekanism kollodiumremsan med fotografierna på, och apparaten arbetar så snabbt, att man tror, att den står stilla och blott visar en enda bild på fonden. Allt som lefver och rör sig i naturen, vimlet på gator och torg, de hvälfvande hafsvågorna och den ilande forsen såväl som gymnastikuppvisningar och tilldragelser af historisk märklighet, allt kan genom kinematografen bevaras åt efterverlden i lifslefvande bild. En ofullkomlighet, som vidlådit kinematografen, är emellertid att den maskin, som framdrifver remsan, ej kunnat fås att gå alldeles jämnt, och deraf har kommit en dallring i bilderna. En form af kinematografapparaten, som återger bilderna ännu större, är den, som benämnes teatrograf.