Kiva (hårdt k; Khiva, Chiva), kanat i vestra Turkistan, mellan 40 1/2° och 43° n. br. samt 58 1/2° och 61° ö. lgd fr. Greenw., omfattar den fruktbara oas, som med vexlande bredd sträcker sig längs venstra stranden af nedre Amu Darja (Oxus), från Pitniak till Aralsjön. Arealen beräknas till 57,800 qvkm. K. består hufvudsakligen af sandöcken; endast längs med Amu Darja samt de bevattningskanaler och dammar, som ledts från floden, ligga fruktbara sträckor, som producera hvete, ris och andra sädesslag, flere slags frukt, i synnerhet meloner, samt lin, hampa, bomull, vallmo och krapp. Åkerbruk är jämte boskapsskötsel (särskildt fårafvel) befolkningens hufvudnäring. Innevånarna, hvilkas antal af några anses uppgå till 700,000, af andra till endast 300,000, äro, med undantag af judarna, sunnitiska muhammedaner af olika härstamning. De nomadiserande stammarna äro turkmener, karakalpaker och kasaker (kirgiser); usbekerna, hvilka kanen (fursten) tillhör, äro det herskande folket och sysselsätta sig med jordbruk, liksom tadjikerna l. sarterna, hvilka sannolikt äro de äldste innevånarna i landet. K. var förr den förnämsta slafmarknaden i Turan, men 1873 tvingade befälhafvaren för de ryska ockupationstrupperna kanen att gifva alla slafvarna friheten och för alltid upphäfva slafveriet. Turkmenerna vägrade lyda; ett stort blodbad anställdes på de frigifne slafvarna, hvilkas antal skall hafva uppgått till 30 à 40 tusen, och ryssarnas energiska uppträdande fordrades för att slafveriets borttagande skulle blifva verklighet. Kanens makt är ärftlig och despotisk samt endast så till vida inskränkt (genom fredsfördraget med Ryssland 1873), att kanen ej får underhålla direkta förbindelser med suveränerna och kanerna i granskapet, ej häller sluta handelsoch andra fördrag utan Rysslands samtycke. Den förr vigtiga transitohandeln har på grund af den stora osäkerheten nedsjunkit till en obetydlighet. -- Hufvudstaden K. ligger mellan tvänne från Amu Darja ledda kanaler, är omgifven af tvänne jordvallar samt har närmare ett tjugotal moskéer och omkr. 6,000 innev. Andra städer af någon betydenhet äro Kunja Urgendj (fordom hufvudstad, men förstördt först af Djingis-kan och sedan af Timur), Jany Urgendj, Kasarasp, Kiptjak, Kungrad, Kasavat och Pitniak.
K. är de gamle, redan af Herodotos omnämnda korasmiernas fädernesland. Under medeltiden utgjorde det en del af det stora muhammedanska riket Kovaresmien (se d. o.). Senare kom landet under usbekernas välde. Redan 1717 hade Peter den store företagit ett krigståg för att eröfra K., hvilket fullständigt misslyckades. Sedan förde kanerna af K. ett röfvarekrig mot ryska karavaner samt gjorde en mängd ryska fångar till slafvar. För att befria dessa företogo ryssarna i Nov. 1839 ett krigståg till K., hvilket liksom det förra misslyckades på grund af de svårigheter, som klimatet och terrängen lade i vägen. Bättre framgång hade det fälttåg, som ryssarna under guvernören i Turkistan, generaladjutanten v. Kaufmann, började i Mars 1873. Från Taschkend framryckte hären, omkr. 14,300 man, d. 16 Mars till Sir Darja och anlände efter ytterst besvärliga marscher d. 10 Juni till staden K., som gaf sig efter ett kort bombardement och d. 11 Juni besattes af ryssarna. Fredsfördraget d. 25 Aug. 1873 beröfvade K. allt land höger om Amu Darja, gaf ryssarna fullkomlig handelsfrihet och bekräftade det s. å. dekreterade upphäfvandet af slafveriet. Dessutom bragte ryssarna genom att pålägga en stor skadeersättning (2 mill. rubel) för kriget sådan oreda i statens finanser, att kanen, ehuru till namnet oberoende, i verkligheten är vasall under sin mäktige granne. -- Den nuv. usbek-kanens dynasti grundades af Muhammed Rachim (1802--25). Den nuv. kanens, Seid Muhammed Rachims, fader stupade 1855 vid Merv i ett krig mot Persien.