Klaproth

Klaproth. 1. Martin Heinrich K., tysk kemist, f. 1743 i Wernigerode, blef biträde på ett apotek i Berlin, hos kemisten Valentin Rose, efter hvars död K. öfvertog apoteket, och fick sin vetenskapliga uppfostran af Roses bägge söner, den sedermera som kemist och analytiker bekante Heinrich R. och geologen Gustaf R. Vid upprättandet af Berlins universitet blef K. derstädes 1810 professor i kemi. Död 1817. K. var en af sin tids mest framstående kemister och den förste, som i Tyskland antog Lavoisiers system. Han föreslog 1792 Berlins akademi att underkasta försöken öfver förbränning och oxidation en granskning, hvilken bekräftade Lavoisiers uppgifter. K. var hufvudsakligen mineral-analytiker och en noggrann analytiker, den förste, som oförfalskadt offentliggjorde sina analyser, sådana de utfallit och ej mer eller mindre ändrade efter tycke och smak, som förut varit brukligt. Han undersökte flere hundra mineral qvantitativt och upptäckte derunder grundämnena uran (1789), zirkonium (s. å.), titan (1795) och cerium (1803, samtidigt med och oberoende af Berzelius och Hisinger). Bland K:s undersökningar intaga de öfver meteorstenarna och honingstenen en framstående plats. Hans många, i samtida tidskrifter spridda afhandlingar samlades till ett arbete i Beiträge zur chemischen kenntniss der mineralkörper (1795--1810), hvartill sluter sig det 1815 publicerade arbetet Chemische abhandlungen gemischten inhalts. -- 2. Heinrich Julius von K., tysk orientalist, den föregåendes son, f. i Berlin 1783, blef 1804 adjunkt i orientalisk filologi och literatur i Petersburg. Året derefter medföljde han en till Kina afsänd rysk beskickning och vann en riklig skörd för sina asiatiska språkstudier, ehuru beskickningen knappt hunnit öfver gränsen till Mongoliet, då den måste vända om. En annan resa, som K. 1807--08 företog till Georgien och öfriga Kaukasus-land, lemnade i flere afseenden vigtiga resultat, framlagda i det af honom utgifna "Archiv für asiatische litteratur, geschichte und sprachkunde" (1810) samt i hans Reise in den Kaukasus und nach Georgien (1812--14; "Resa på Caucasus", sammantryckt med Mac Farlanes "Konstantinopel år 1828", 1:sta b., 1830) m. fl. arbeten. I Dec. 1810 fick K. anledning att begifva sig till Berlin, och af orsaker, som icke äro tillräckligt kända, fann han snart bäst att icke återvända till Ryssland. År 1815 flyttade han till Paris, der han med preussiska regeringens tillstånd förblef bosatt, äfven sedan han 1816 af nämnda regering fått titel professor i asiatiska språk med åtföljande lön. I Paris deltog han i stiftandet af "Société asiatique" (1822), grundade tidskriften "Magasin asiatique" (1825--27) och var en flitig medarbetare i "Journal asiatique". Han dog i Paris 1835. -- Bland K:s många särskildt utgifna arbeten, af hvilka i synnerhet de geografiska på senare tiden stämplats såsom mindre pålitliga, må nämnas Asia polyglotta (1823, med en "Sprachenatlas"; 2:dra uppl. 1831), Chrestomathie mandchou (1828), Chrestomathie chinoise (1833) samt det för kännedomen om Japans historia vigtiga verket Aperçu général des trois royaumes, traduit de l'original japonais-chinois (s. å.). Bland K:s lärda fejder märkas hans misslyckade angrepp på egyptologen Champollion d. y., afslutade med skriften Examen critique des travauox de feu M. Champollion sur les hiéroglyphes (1832). 1. P. T. C.